Vem stoppar de olagliga avloppen?

I Sverige finns 200 000 olagliga enskilda avlopp som bidrar till övergödning av sjöar och vattendrag. Men intresset för att få bukt med problemet är på många håll svagt och reglerna tolkas olika.

Grågässen flyger i plogformation och landar med en elegant sväng på Hullsjöns vattenspegel. Sjön ligger på gränsen mellan Trollhättan och Vänersborg, är ett naturreservat sedan 1977 och klassas som en av landets främsta fågelsjöar med inte mindre än 270 fågelarter.

”Tidigare har Sveriges kommuner i princip haft monopol på avlopp”

Carl von Linné förklarade i sin Västgötaresa 1746 att den ”sällsamma” sjön ”årligen tilltager där alla andra sjöar pläga aftaga och blifwa till äng”. Det förklaras av att Hullsjön har två inlopp, men bara ett utlopp – till Göta Älv, som är dricksvattentäkt för cirka 700 000 personer.

I år är det 50 år sen enskilda avlopp reglerades i svensk lag, men lagen är luddig och det är kommunerna som sätter detaljreglerna. Landets kommuner ser också olika allvarligt på enskilda avlopp – exempelvis beroende på vilken sida av en sjö man bor.

Helt nyligen, i början av oktober, kom Havs- och vattenmyndigheten (HaV) med en ny vägledning för prövning av små avlopp med syfte att kommunernas prövning ska bli mer likartad.

De 200 000 olagliga enskilda avloppen har en slamavskiljare och saknar därmed en egentlig rening, enligt lagen. Totalt släpper de enskilda avloppen varje år ut 303 ton fosfor och 3 133 ton kväve, något som bidrar till övergödning av sjöar och vattendrag, enligt HaV.

Västra Götaland, med Trestads-kommunerna Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla, har överlägset flest enskilda avlopp i Sverige. Nästan vart femte svenskt enskilt avlopp med WC-anslutning finns i länet.

”Inför rotavdrag för enskilda avlopp”

Vid Hullsjön, vars västra sida tillhör Trollhättan och den östra Vänersborg, blir det tydligt hur olika lagen tolkas för avloppen.

I dag finns det 262 enskilda avlopp som mynnar ut i sjön, där den senaste inventeringen underkände mer än hälften – 158 av avloppen behöver åtgärdas.

Just i kraven på avloppsteknik skiljer sig de annars så samverkande grannkommunerna vid Vänerns sydspets åt.

– Sjön betyder allt för oss, utbrister Karin Rex Svensson och pekar på makens akvareller, teckningar och andra konstverk som hänger överallt på väggarna.

Många föreställer sjön och alla är signerade av hennes make, Erling Svensson, känd för sina naturbetraktelser i ord och bild under 35 år i lokaltidningen TTELA.

Karin Rex Svensson, som har arbetat som länsmuseichef i Vänersborg, men nu är pensionär, berättar att på 1970-talet bestod husets avlopp av en septiktank och ett rör som gick rakt ut i Hullsjön. På den tiden var Hullsjön igenvuxen, med vassruggar som små öar i sjön.

Nu är huset försett med två septiktankar för toalettavfallet och en markbädd för avloppsvattnet. Markbädd är en av de vanligaste teknikerna för enskilt avlopp. Till skillnad från infiltrationsanläggningar, kan markbädden ha en tät botten och en uppsamlingsledning för det renade vattnet.

Infiltrationsanläggningar har kritiserats för att avloppet riskerar att förorena dricksvattenbrunnar och badvatten.

I Trollhättan och Vänersborg finns över 5 300 enskilda avlopp, varav 500 infiltrationsbäddar i Vänersborg, jämfört med 60 i Trollhättan. Närmare 2 400 avlopp i kommunerna har bara en slamavskiljare och är därmed olagliga.

I Trollhättan är inte nya infiltrationsanläggningar tillåtna, om de inte är kompletterade med någon typ av fosforavlastning, medan Vänersborg oftast ger klartecken åt dem i rätt marktyp.

I en infiltrationsanläggning renas vattnet genom att det rinner genom jordlager och sprids till grundvattnet. Det kan påverka dricksvattentäkter om jordmånen inte är den rätta eller om placeringen är fel.

– Vi lät tidigt anlägga en markbädd på frivillig väg, men flera av våra grannar blev tvungna att åtgärda sina avlopp när Trollhättans kommun krävde det, berättar Karin Rex Svensson.

Över 40 mil från Hullsjön, i Stockholms World Trade Center, finns Anders Mårtensson och Caroline Harrå från branschorganisationen VVS-Fabrikanternas råd. De har länge försökt få till ett möte med miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) för att prata om miljöfarliga enskilda avlopp, men utan resultat.

Små kommuner behöver stänga VA-nät

En statlig utredning har föreslagit införandet av en obligatorisk avloppsdeklaration vart sjunde år (tionde år för nya anläggningar), men än så länge har inte regeringen visat intresse för frågan.

Med dagens åtgärdstakt skulle det, enligt VVS-Fabrikanternas råd, ta 45 år att åtgärda alla undermåliga avlopp. Åtgärdstakten är räknat utifrån antalet tillstånd till enskilt avlopp som varje kommun har gett genom antalet enskilda avlopp som finns i kommunen

Varför går det så trögt med att åtgärda enskilda avlopp?

– Det största problemet är att vi saknar enhetliga och tydliga regler. Som det ser ut i dag med miljöbalken och vägledningar så lämnar det väl mycket tolkningsföreträde åt kommunen. För enskilda fastighetsägare finns det en rättviseaspekt som man borde lyfta in. Vissa kommuner är väldigt mycket strängare än andra, ett regelverk skulle tydliggöra vad som gäller, säger Anders Mårtensson, vd på VVS-Fabrikanternas råd.

I exempelvis Sollefteå har man ”spolat” inventeringen av enskilda avlopp och kontrollerar bara vissa utsläppspunkter.

Kan enskilda kommuner göra som de vill?

– I Västernorrland finns det flera kommuner som menar att man har så bra markretention (markens förmåga att bryta ner och ta hand om näringsämnen som fosfor och kväve) att man inte behöver åtgärda enskilda avlopp. Markförhållandena ser förstås olika ut, beroende på var man befinner sig, säger Caroline Harrå, branschutvecklare på VVS-Fabrikanternas råd.

– Ett enskilt avlopp är en naturlig del av en fastighet, precis som el och eldstäder. Men jag kan förstå att en fastighetsägare i glesbygden, med en fastighet som är värd 100 000 kronor, inte känner sig jättemotiverad att investera i ett avlopp som kostar 150 000 kronor, säger Anders Mårtensson.

Enligt Svenska Miljöinstitutet står enskilda avlopp för 15 procent av de svenska fosfor- och kväveutsläppen i Östersjön.

– Mardrömsscenariot är när det förorenade avloppsvattnet hamnar i dricksvattenbrunnen. Då blir vi sjuka, konstaterar Caroline Harrå och tillägger:

– Ett problem är sommarstugeområden dit folk flyttar för att bosätta sig permanent. Från början kanske man tvättade potatis på sin höjd, men nu har man installerat rinnande avlopp, WC, tvätt- och diskmaskiner. Det är klart att det påverkar.

Till de enskilda avloppens försvar har ”Skitgubbarna”, en arbetsgrupp i Landsbygdspartiet dragit igång en kampanj. Med paroller som ”Rör inte mitt avlopp” och ”Avloppskontrollen är en kassako för VVS-branschen” menar Skitgubbarna att folk ”tvingas bygga om fullt fungerande enskilda avlopp med naturlig rening för en totalkostnad av 8–10 miljarder”, vilket skulle gynna VVS-branschen.

Men det håller inte Anders Mårtensson med om:

– De flesta vill inte ha ett olagligt enskilt avlopp intill sin dricksvattentäkt. Och nästan alla fastighetsägare vill veta om grannarnas avlopp fungerar. Dessutom har fastighetsägarna ansvar för sina avloppsanläggningar.

På ön Vassbotten vid Vänerns sydspets ligger ett av Vänersborgs industriområden. Här finns VVS-företaget Rör-Anders med 16 anställda, som ingår i Bad och värmegruppen. Av webbsidan framgår att Rör-Anders har Trestads största badrumsbutik, men så många enskilda avlopp gör man inte.

– Nej, vi gör kanske 1–2 enskilda avlopp per år, säger Peter Norrman, vd på Rör-Anders, och tillägger:

– Men vi hjälper ofta grävföretagen, när det uppstår komplikationer med enskilda avlopp, till exempel vid knepiga markförhållanden där det saknas dränering. Kommunen vill nå en viss kvalitetsnivå på vattnet, men vägen dit är allt annat än spikrak.

Enligt Peter Norrman är det även miljöinspektörernas syn på avloppsregler som skiljer sig för de enskilda avloppen.

– Ett exempel är en inspektör som krävde en fosforfälla för ett enskilt avlopp vid ett torp mitt inne i skogen, medan en annan tjänsteman från samma kommun menade att det inte behövdes. För fastighetsägaren hade en fosforfälla inneburit en kostnad på 10 000–12 000 kronor, så han blev lättad att han slapp, säger Peter Norrman.

– Ett annat fall var då en miljömedveten kund ville göra allt rätt för miljön och installera ett minireningsverk för 70 000 kronor, något som man kan tycka är ”over kill” till en sommarstuga. Men kommunen gick av oklara skäl inte med på det. Man kan ju undra vad myndigheterna håller på med när de inte tillåter minireningsverk till sommarstugor samtidigt som Polens största reningsverk utanför Warszawa havererade och pumpade ut 3 000 liter orenat avloppsvatten i sekunden rakt ut i Östersjön.

Här återvinns allt avloppsvatten utan kemikalier

Den mest kända ”avloppsfighten” i Vänersborg är annars familjen Solvarms kamp för sitt hållbara enskilda avlopp och att slippa tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet för 250 000 kronor samt en årsavgift på 8 000 kronor.

Samhällsbyggnadsnämnden i Vänersborg ansåg att familjen var tvungen att ansluta sig till det kommunala nätet, men nyligen slog Mark- och miljödomstolen fast att Solvarms avlopp är alldeles utmärkt och att de därför inte behöver ansluta sig till det kommunala VA-nätet.

Vattenprover visar till och med att vattnet från familjen Solvarms avloppssystem är renare än kommunens renade avloppsvatten.

– Vi ser avloppet som en värdefull resurs. Därför har vi kopplat ihop avloppet med bevattningssystemet. Avloppsvattnet samlas i tankar i källaren, processas och pumpas till rör som ligger ett par decimeter djupt. Det kräver väldigt lite skötsel och fungerar utmärkt, säger Anders Solvarm till tidningen Villaägarna, vars organisation med samma namn har stöttat familjen under de rättsliga processerna.

– Om nu Greta Thunberg och den yngre generationen förtvivlar, är det inte bra att vi försöker göra något även i det lilla?

Kommunen borde vara aktiv i att främja hållbar utveckling i stället för som nu slå vakt om ett kommunalt monopol. Det är väldigt tråkigt att vi har motarbetats så. Vi vill bara tillåtas att vara bättre, säger Anders Solvarm.

Gräventreprenörerna har alltmer tagit över anläggandet av enskilda avlopp från VVS-företagen.

Enligt Hans Söderström, expert på Installatörsföretagen (IN), beror detta bland annat på att VVS-företagen inte är på plats när avloppet anläggs. Det blir alltför kostsamt om en VVS-montör skulle åka ut och passa för att lägga rör vid just rätt tillfälle, menar han och tillägger:

– Men jag tror att många mindre medlemsföretag ändå anlägger enskilda avlopp då de många gånger är mer flexibla och också vill serva sina kunder.

Magnus Larsson, gräventreprenör i Vänersborg, har anlagt hundratals enskilda avlopp. Han menar att kommunen gör fel i sin bedömning av vilka avlopp som verkligen är miljöfarliga.

– De silar mygg och sväljer kameler. Det är inte de enskilda avloppen som är problemet, utan kommunens VA-nät som läcker som ett såll. Mycket av dricksvattnet försvinner på grund av alla otätheter. När avloppsreningsverket i Brålanda bräddar, det vill säga släpper ut orenat avlopp, rinner det smutsiga vattnet vidare ut i Vänern, säger Magnus Larsson.

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har ett nationellt ansvar för att ge länsstyrelser och kommuner tillsynsvägledning för bland annat enskilda avlopp. Medan länsstyrelsen har tillsynsvägledning för kommunerna när det gäller små avloppsanläggningar.

Förväxlade avlopp och dagvatten

Åsa Gunnarsson, som är utredare på HaV:s enhet för tillsynsvägledning och miljöbalksprövning, bekräftar att åtgärdstakten av enskilda avlopp generellt sett är låg.

– Förmodligen handlar det om hur kommunerna väljer att prioritera sin tillsyn utifrån de begränsade resurser man har. Problembilden kan också se olika ut i kommunerna på grund av till exempel naturgivna förutsättningar, menar hon.

– Även om reningskravet är detsamma på två platser, så kan ändå vilken teknik som är möjlig skilja sig åt exempelvis på grund av markmaterialet. Infiltration fungerar bara om marken är genomsläpplig, konstaterar hon.

Erik Casselbrant är nytillträddmiljöchef på Vänersborgs kommun. Han konstaterar att ”vi har de resurser vi har och en ekonomisk verklighet som politikerna styr”.

– Det finns för lite tid över för tillsyn, säger han.

Är de enskilda avloppen ett problem för Hullsjön?

– Hullsjön är en väldigt näringsrik, grund sjö, med påverkan från intilliggande åkermark. Men hur mycket avloppen påverkar vattenkvaliteten i dag vet jag inte.

Stämmer det att Vänersborgs kommun tillåter infiltrationsanläggningar?

– Både ja och nej. Varje avloppsanläggning bedöms individuellt, men i den här delen av Sverige finns det mycket lerjord, vilket gör det svårt att anlägga en infiltrationsbädd. Då blir det upp till fastighetsägaren att visa att det går att lösa avloppet med infiltration.

– Många fastighetsägare med dåliga avlopp gör som strutsen, stoppar huvudet i sanden och kör så länge det går och blir inte särskilt glada när vi kommer.

Fakta/Enskilda avlopp

• Det finns omkring 697 000 små avloppsanläggningar i Sverige, av dem är närmare 200 000 olagliga.
• Enligt lagen är det ”förbjudet att i vattenområde släppa ut avloppsvatten från vattentoalett eller tätbebyggelse, om avloppsvattnet inte har genomgått längre gående rening än slamavskiljning”.