Jakten på den försvunna isoleringen

Omöjliga uppdrag, slarv eller rent fusk – orsakerna till en bristfällig rörisolering kan vara många. Och konsekvenserna stora.

Teknisk isolering står för 10 procent av installationskostnaden. Det är en stor marknad.

Men rörisolerarna är sista länken i kedjan av entre­prenörer. När det blir fel leder det till att onödig energi slösas bort och risken för legionella ökar.

Orsakerna kan vara många: dålig kommunikation, trångt om utrymme, bristande kontroll, slarv, rent fusk och i egenkontrollerna registreras sällan felen.

Läs mer: ”Våga ta större ansvar”

Öbos vd, Ulf Rohlén, är upprörd. Han är inte van vid sånt här, byggbranschen har blivit ren, anser han. Men nu står hans bostadsbolag mitt i en härva av rörisolering som inte håller måttet.

Tidningen Nerikes Allehanda har med braskande rubriker rapporterat om byggskandalen i Örebro. I en artikelserie skriver lokaltidningen om hur det systematiskt fuskats och monterats för tunn isolering på rörledningar.

Det är främst de kommunala fastighetsbolagen Örebro­bostäder (Öbo), Futurum och Örebro­porten som drabbats.

När vi träffar Ulf Rohlén och Håkan Gustafsson, byggkvalitetsutvecklare på Öbo har det gått en månad sedan avslöjandet.

Men ilskan har inte lagt sig – tvärtom – den har ökat sedan de börjat inse omfattningen av felaktigheterna.

– Det är trist, det här ville vi inte upptäcka. Jag har tänkt att branschen faktiskt har blivit mycket renare. Och den är ändå betydligt bättre än förr, säger Ulf Rohlén, som tidigare arbetat som byggnadsinspektör.

För Öbo började historien med att Futurums vd Göran Lunander ringde till Ulf Rohlén och berättade om ett tips från en person, troligtvis med insyn i isoleringsbranschen, som menade att den levererade tekniska isoleringen inte stämde med den beställda någonstans.

Futurum hade påbörjat en besiktning som bekräftade tipset. Där det föreskrivits 60 mm var det monterat 30 mm, 40 mm blev 20 mm, och så vidare. Det var ibland dessutom sämre kvalitet än den föreskrivna.

Då började även Öbo besikta sina fastigheter och hittade fel, i princip över allt.

– Jag blev förbannad. Vi ska inte säga att det är fusk innan vi vet säkert, vi måste ha mer på fötterna. Men att det är så utbrett, och att vi inte hittar något ställe där det stämmer gör det lätt att nämna ordet fusk. Fel kan man göra, det gör vi alla och det är mänskligt. Men när man känner sig lurad och det handlar om medvetna fel för att tjäna pengar på oss, gillar vi det inte, säger Ulf Rohlén.

”Det finns en stor potential i att investera i tjockare rörisolering vid stambyte och vid nybyggnation”, konstaterade dåvarande KTH-studenten Malin Alros i sitt examensarbete från 2015 om VVC-system i flerbostadshus.

Hon räknar upp flera negativa konsekvenser med för lite isolering: Oönskad övertemperatur, låg varmvattentemperatur med legio­nellarisk, samt hög energianvändning.

Det finns en föreställning att värmeförlusterna från installationerna ändå kommer byggnaden till godo. Historiskt stämmer det – men så är det inte nu.

I takt med att klimatskalen, med tjocka, täta ytterväggar och bättre fönster, byggs allt mer välisolerade, har installationernas andel i energianvändningen stigit.

Det är på dessa det går att göra skillnad och den tekniska isoleringen har stor betydelse.

Analytiskt kan det vara ganska komplicerat att beräkna värmeöverföring och knappast något som projektörer har tid att göra.

Men de större tillverkarna av teknisk isolering tillhandahåller lathundar och enkla webbaserade beräkningsverktyg som kan användas för att uppskatta värmeförlusterna med tillräcklig noggrannhet.

Beräknade värmeförluster för olika rördimensioner och isolertjocklekar finns också i Teknikhandboken.

Dessutom ger AMA detaljerade anvisningar, som hjälper den noggranne att lätt göra rätt.

Läs mer: ”Systematiskt fusk med rörisolering”

Öbo i Örebro har gjort stickprov på åtta projekt som alla hade vissa fel. Det var däremot inte samma fel överallt.

– Känslan är att vi kommer hitta mycket eftersom vi nu, i princip, inte hittat något som stämmer. Det här kan bli hur stort som helst, säger Håkan Gustafsson uppgivet.

Planen är att Öbo och de andra fastighetsbolagen i den kommunala koncernen – Futurum och Örebro­porten – ska agera tillsammans.

Men det väntar ett styvt arbete att successivt beta av alla projekt. Det är otaliga kilometer rörledningar det handlar om för dessa tre fas­tighetsägare.

– Just nu mäktar vi inte med att besikta av allt på en gång, säger Ulf Rohlén.

På gränsen mellan Nacka och Stockholm är man i slutfasen av det kontorslandskap som i bokstavlig bemärkelse växer fram.

I maj är det dags för myndigheten Domstolsverket att flytta in i Sickla Front, som byggherren Atrium Ljungberggruppen döpt området till.

I källaren till det monumentala huset med arkitekttrendig, brunspräcklig tegelfasad, pågår ett intensivt arbete med rörisolering.

– Det värsta med det här jobbet är att ingen bryr sig om vad vi gör. Ingen funderar på om vi gör rätt. Jag har inte på 20 år varit med om att någon har kontrollerat vilken tjocklek på isoleringen vi lagt dit, säger Jan Larsson, vd på Hansson & Ekman Isolering AB, under­entreprenör i Sickla Front, medan vi snörar på oss de obligatoriska arbetskängorna, tar på oss hjälm och en gul väst inför besöket på byggarbetsplatsen.

Vi har tagit oss till bygget för att studera pågående rörisolering på nära håll och tala med Jan Larsson, som är en av branschens starka röster.

Bland hans företags referensprojekt finns stora projekt som Nationalmuseum och NKS Nya Karolinska Sjukhuset, men företaget tar också mindre uppdrag. Företaget har växt snabbt och omsatte 77 miljoner kronor 2017.

Vi kryssar mellan kranbilar och hjullastare på byggarbetsplatsen och går ner till källaren och in i undercentralen, husets hjärta.

Där försörjer rörstråken fastigheten med vatten, värme och kyla, likt en gigantisk kroppspulsåder.

– Vi är allra sist i näringskedjan, det känns när man är ute på byggena, säger montören Jörgen Hansson, en av isoleringsföretagets 62 anställda, med hela 37 år i branschen.

Han monterar plastplåt på ett rör för kyla i undercentralen. Utan isolering skulle det här röret avge cirka 5 W per meter i energiförluster, till en kostnad av närmare 100 000 kronor på ett år.

– Han är en stjärna,den bästa isoleraren jag varit med om under alla mina år i branschen, säger Håkan Hansen, projektledare på Retek, Rörentreprenader i Stockholm AB, som är VVS-entreprenören i projektet.

I bland händer det att isoleraren får åla sig in mellan rören för att överhuvudtaget kunna göra sitt jobb.

– Den här anläggningen är ovanligt bra. Ofta finns det inget utrymme alls för isolering, säger isoleringsveteranen Jörgen Hansson.

Vd Jan Larsson menar, apropå isoleringsfusket i Örebro, att det finns ett systemfel och att den så kallade egenkontrollen ofta är en av orsakerna till varför det blir fel.

– Det blir allt vanligare att företag fuskar med egenkontrollen, säger Jan Larsson. Egenkontrollen går ju ut på att kolla att man har gjort rätt. Om man av någon anledning inte har gjort rätt så är det ingen som kontrollerar en. Det finns ingen kraft i egenkontrollen och många tar den inte heller på allvar.

De få besiktningsmän som besiktar teknisk isolering brukar inte göra särskilt noggranna undersökningar, enligt Jan Larsson och jämför med besiktningarna förr.

– Då fanns det en del rävar som stack in potatisnålar i isoleringen för att mäta tjockleken. Det är det ingen som gör i dag.

Han tillägger att hans företag alltid skriver avvikelserapport om det av någon orsak inte går att utföra isolerings­arbetet som det var tänkt.

– Vi kommer oftast till en färdig installation och får anpassa oss efter den. Det har hänt att vi får riva installationer för att vi ska kunna isolera. Det blir förstås dyrt, men det är inte byggaren, utan de boende som får betala i slutändan. Är slutanvändarna medvetna om vad de får? undrar Jan Larsson och nämner konstruktörer som ”stirrar sig blinda på rören” och inte ger något utrymme för isoleringen.

I bland går det överhuvudtaget inte att isolera då det inte finns mer än några millimeters utrymme mellan rören.

Då kan man glömma allt vad energieffektivisering och legionellaskydd heter, menar han för att poängtera riskerna med bristfällig rörisolering.

Öbo har meddelat entreprenörerna i Örebro att de hittat fel, något de måste åtgärda skyndsamt enligt avtalen.

Läs mer: Så undviks kulturkrockar i underjorden

Bolaget kommer att gå tillbaka hela garantitiden med målsättning att gå till botten med allt: ungefär 400 objekt.

– Vi kommer inte att stoppa vid några få objekt, vi vill göra rätt. Först och främst kommer vi att koncentrera oss på de stora byggena; ombyggnader och nybyggnader. Mellan tummen och pekfingret ett 40-tal objekt.

Öbo har handlat upp objekten på olika sätt, mestadels som generalentreprenader men också via partneringavtal.

– Hittills verkar handlingarna vara ganska tydliga. Projekten är till största delen utförda som totalentreprenader, tekniska beskrivningar är upprättade enligt AMA VVS & Kyl 12. Det vi hittills sett stämmer inte med handlingarna. Vi har fått anbud på de handlingarna, sen vet inte vi om isoleringsfirman lagt ett lägre pris för att de har tänkt göra så här får att få jobbet, säger Ulf Rohlén.

Utveckling mot tjockare teknisk isolering har pågått under lång tid. Med större miljömedvetande och högre energipriser har tjockleken ökat i de serietabeller som funnits i varje ny generation AMA.

Men i senaste utgåvan, AMA VVS & Kyl 16, finns tabellen inte med. I stället finns tabeller i råd och anvisningar, RA VVS & Kyl 16.

Motiveringen är bland annat att projektörer mer noggrant ska tänka igenom isoleringen och inte slentrianmässigt hänvisa till en tabell.

Ulf Rohlén vill veta varför det blivit så här: Vilka svar ger entrepre­nörerna, vad skyller de på?

Hittills visar undersökningarna att det är fyra, fem rörisoleringsfirmor som gjort misstagen, ungefär så många som det finns i Örebro-trakten.

– Varför gör alla likadant? Det känns som att de har pratat ihop sig. Hur ska jag annars tänka?

Han misstänker att många besiktningsmän förlitar sig på entreprenörernas egenkontroll.

– Jag vet inte om den är värd namnet, om jag ska vara ärlig. Man har besiktat av att allt överensstämmer med handlingarna och skriver på att det man gjort är ok.

För de berörda entreprenörerna står mycket på spel. I värsta fall handlar det om polisanmälan, beroende på vad som kommer fram. Brottsrubriceringen skulle i så fall vara bedrägeri, menar Ulf Rohlén.

Det kan också medföra förlorade affärer för entreprenörerna: Öbo köper entreprenader för 1,3 miljarder om året.

– Ser vi att vi har blivit lurade blir entreprenörerna av med sina ramavtal och förlorar jobben hos oss. Det behövs inte ens en dom om medvetet fusk, säger Ulf Rohlén. Vi kan också se till att byggarna inte tar in vissa underentreprenörer. Förmodligen kommer vi att mönstra upp hela det här gänget tillsammans med Futurum och Örebroporten.

Ulf Rohlén beskriver entreprenörskedjan: Om isoleraren inte kan ta kostnaden så blir det rörentreprenören som får överta ansvaret och i sista hand bygg­entreprenören.

Det illustrerar också den snåriga upphandlingskedjan. Öbos avtalspart är byggbolaget med en rörinstallatör som underentreprenör som i sin tur har isoleringsfirman som sin underentreprenör.

– Alla kostnader vi har nu kommer vi att hänvisa till nästa part. Det är kostnader för besiktningsmän, jurister och våra egna timmar. Om det är så stort som vi befarar undrar jag hur branschen ska fixa det? Företagen är inte så stora att de kan gå tillbaka många år i tiden, riva och isolera om.

Totalentreprenör för Öbos fastighet Husaren var NA Bygg som anlitade Rörkrökarn i Hallsberg som underentreprenör för rörinstallationen. Per Tengvall, platschef på Rörkrökarn i Hallsberg:

– Att det skulle vara fusk, det ställer jag mig inte alls bakom. Generellt finns ingen isolerare som skulle tjäna pengar på att minska isolertjockleken med en cm. Vi följer ritningar och handlingar. Sedan kan det vara fråga om bristande kommunikation och att isoleraren är sist i ledet. Då är det svårt att förändra något, säger Per Tengvall.

I källaren på Husaren är ledningarna monterade enligt ritningarna, montörerna har alltså gjort rätt enlig handlingar­na. Dessutom begränsar takhöjden och enligt Per Tengvall ändrades understick på ledningarna under byggtiden till överstick.

– Det är en lång linje, en ritning kan vara en schematisk skiss som visar var vi ska gå fram. Under vägens gång kanske några väggar eller annat flyttas, det kan komma till stora ventilationskanaler. Då måste hänsyn tas till detta, säger Per.

Per Tengvall efterlyser bättre kommunikation och återkoppling. Avvikelserapporter måste komma fram och egenkontrollen är väsentlig.

– Isoleraren kan ju faktiskt höja rösten och tala om när rören sitter för tätt. Redan då kan man göra åtgärder, eller bestämma att gå vidare utan ändring.

När det gäller hur Rörkrökarn kontrollerar hur isoleringsfirman levererat vad som beställts är Per Tengvall lite självkritisk. Men han menar också att om de gör en upphandling utifrån en rambeskrivning så förväntar han sig att den följs.

Isoleringsföretaget NS Norisol anlitades som underentreprenör vid projektet Husaren i Örebro. Tony Karlsson är avdelningchef.

– Det är bra att det här kommer fram. Så här har branschen sett ut i hur många år som helst. Problemet är egentligen inte isoleringens tjocklek, utan börjar redan vid upphandlingen, säger Tony.

NS Norisol har haft tre montörer som gått igenom fastigheten. De har skrivit avvikelserapporter och rättat till vissa brister.

– Det största felet på Husaren var ett ställe där det saknades isolering på två meter rör. Förmodligen var det en montör som helt enkelt glömt bort det rummet. Efter att undertaket monterats är jag ytterst tveksam om någon någonsin tänkt på det, eller om besiktningsmannen kontrollerat över huvud taget, säger Tony Karlsson.

Även Tony Karlsson beskriver en utsatt position för isoleringsfirman.

– Om det till exempel är för trångt får vi gå ner en dimension. Ofta tar vi en diskussion med rörentreprenören på plats. Svaret är oftast ”det är så här det är ritat” och så går vi vidare. I allmänhet är det faktiskt så det är ritat, säger Tony Karlsson.

Avståndskraven i AMA är mycket tydliga.

– Men så ser det aldrig ut i verkligheten, säger Tony Karlsson.

Ett av det större bekymren för NS Nori­sol är att alltid komma för sent in i processen. Isoleringsfirman är sist på plats när allt annat är färdigt.

Flera gånger i månaden ringer någon och vill ha isoleringsjobb gjort, utan att ha planerat för det – det har helt enkelt glömts bort.

– Byggmötena har redan varit, allt är redan kört. Det är bara att hantera situationen, lösa och fixa uppgiften, säger Tony Karlsson. Det är den verkligheten vi har att anpassa oss efter.

Varje kvadratmeter byggnadsyta är värd drygt 100 000 kronor, brukar man säga i byggbranschen. Därför komprimerar man gärna allt som går, vilket gör att det inte blir mycket plats kvar för den tekniska isoleringen.

Samtidigt är prisskillnaderna på olika isolertjocklekar inklusive arbetsinsats stor: 20 mm kostar 125 kronor per meter, 40 mm 155 kronor och 60 mm kostar 195 kronor per meter.

– Den absolut vanligaste avvikelsen när det gäller teknisk isolering är tjockleken på isoleringen. Mindre nogräknade isoleringsföretag tjänar helt enkelt på att installera tunnare isolering än vad som beställts, säger Johan Sjölund, verksamhetschef på branschorganisationen IF, Isoleringsfirmornas förening.

– Oseriösa företag kan spara pengar på avvikande material och tjocklek, konstaterar Johan Sjölund och räknar ut att om isoleringen kostar 50 kronor per meter mindre än föreskriven produkt och det handlar om omkring tusen meter så blir det 50 000 kronor på ett projekt. Vid tio sådana projekt har det fuskande företaget sparat in en halv miljon kronor.

Den natursköna utsikten från höghuset i Stockholmsförorten är bländande i den bleka vintersolen. Ute ligger temperaturen strax under fryspunkten. I trapphuset är det däremot varmt, onödigt varmt.

På våningen har VVC:n varit i drift ett knappt dygn för att demonstrera hur illa det kan gå när isoleringen är obefintlig och konstruktionen bristfällig.

Bostadsbolagen i Örebro är nämligen inte de enda som drabbats av bristfällig rörisolering. En ledamot i den Stockholmsbaserade bostadsrättsföreningens styrelse berättar utförligt om sina erfarenheter:

– Vi har haft en sorgeprocess, diskuterat det väldigt mycket och bara konstaterat att detta är sanningen. Vi har två alternativ: Det ena är att bila upp varenda golv i varje lägenhet och byta ledningarna. Det andra är troligtvis snabbare och billigare – att riva huset och bygga nytt. Så vi får gilla läget, optimera huset och försöka hitta lösningar, säger ledamoten.

I mitten av 2000-talet, när huset byggdes, var det inte ovanligt att lägga rörledningar oisolerade i valven. Föreställningen var att luftspalten i rör-i-rör-systemen gav tillräcklig termisk isolering.

För bostadsrättsföreningen blev resultatet att temperaturen steg med en halv grad per våning och sommartid blev det omkring 40 grader längst upp i trapphuset.

På morgnarna höll kallvattnet 35–40 grader och det tog lång tid innan ledningarna blev genomspolade med kallt vatten direkt från ledningsnätet.

Ledamoten berättar hur bostadsrättsföreningen försökte stänga VVC:n sommartid för att slippa få för varmt.

– På vintern körde vi ”golvvärme”, men då fick vi ju dubbla värmesystem. Vi hade vårt värmesystem och vi försökte trimma undercentralen och samtidigt hade vi ett parallellt frisvängande system som matade in värme i bjälklagen på varje våning.

Nu är de våningsvisa VVC-ledningarna avstängda och endast den vertikala stammen cirkulerar. Konsekvensen är att de boende får vänta länge på varmvattnet i köken, 30–40 sekunder.

För att undvika legionellatillväxt i de stillastående VVC-returerna från lägenheterna spolas de ur var tredje månad.

Dessutom har föreningen kompletterat med isolering i installationsskåpen i trapphuset.

Där var tidigare endast värmeledningarna isolerade och värmetransmissionen genom de två meter höga dörrarna var betydande.

Bostadsrättsföreningen och dess företrädare vill, med tanke på hur det kan påverka bostadspriserna, inte skylta med sina riktiga namn.

Fastigheten är dock i grund och botten väl byggd, men energi­användningen på närmare 160 kWh/m² och år är väl hög. Förhoppningen är att genom ett samverkans­projekt kunna minska den.

Öbo har sedan ett år sitt huvudkontor i den relativt nya kontors- och bostadsfastigheten Husaren i centrala Örebro. Förutom 3 700 kvadratmeter kontor, finns här 47 lägenheter, restauranger och ett parkeringsgarage i källaren.

Håkan Gustafsson visar vägen ned till parkeringsgaraget. Under taket är det gott om utrymme och där hänger rörledningarna snyggt monterade och isolerade. Men det är uppenbart att de sitter för tätt.

Även en lekman kan se med blotta ögat att det inte är det föreskrivna mellanrummet på 50 mm mellan ledningarna, på sin höjd går det att få in två fingrar.

Håkan Gustafsson pekar på hålen i plastplåten som visar var stickproven är gjorda. Proven visade att isoleringen var 10 mm för tunn. Hade rätt tjocklek använts skulle det knappast ha funnits något mellanrum alls mellan rörledningarna.

I det här fallet har isoleringsfirman inte haft de rätta förutsättningarna. Men någon avvikelserapport eller liknande har Håkan Gustafsson inte sett till.

– Om man nu sätter rören för tätt, varför säger då inte rörisoleringsfirman till?

– Planen är att totalentreprenören ska komma hit och göra om, göra rätt. Sedan får vi se om det är möjligt beroende på hur mycket jobb det blir. Vi kan inte bara stänga av och flytta rören, säger Håkan Gustafsson.

Samma frågeställningar kommer att upprepa sig på varje projekt med brister.

Det är inte så enkelt att åtgärda felen, det kan vara brist på utrymme, väggar och schakt som inte kan rivas, bjälklag som inte kan bilas upp.

Och inte minst behöver det tas hänsyn till hyresgästerna.

– Det kanske är 50 lägenheter som vi ska stänga av varmvattnet till. Vad gör vi då med hyresgästerna, och vem tar den kostnaden? frågar Håkan Gustafsson uppgivet.

Ulf Rohlén fyller i:

–Det känns för jävligt när vi håller på och sparar så mycket energi. Vi har halverat elanvändningen på tio år, sedan kommer sådant här, säger han.