De står långt ifrån varandra

AVTAL 2017. Avståndet mellan fack och arbetsgivare inom industrin är stort inför 2017 års avtalsrörelse. Det framkom nyligen i samband med att kraven växlades. Industrifacken kräver 2,8 procents löneökningar i ettåriga avtal medan arbetsgivarna förordar löneökningar som understiger 1,5 procent.

I onsdags drog avtalsrörelsen i gång då facken inom industrin växlade krav med arbetsgivarna. Sen tidigare har LO presenterat krav på en extra låglönesatsning. Låglönesatsningen ses som avgörande för att LO-förbunden ska kunna enas om en samordning, och inte vara splittrade som i förra avtalsrörelsen. Industriförhandlingarna sätter märket för övriga delar av arbetsmarknaden, däribland för Teknikinstallationsavtalet som berör de flesta VVS-montörer.

Facken har också förbundsspecifika krav där IF Metall vill se en minskning av arbetsgivarens möjlighet att beordra övertid och Sveriges ingenjörer och Unionen vill ha löneutfyllnad vid vård av sjuka barn, allt för att fler män ska ta ut fler vab-dagar.

”Kraven är balanserade och tar höjd för reallöneökningar.”

Anders Ferbe, IF Metall

– Kraven är balanserade och tar höjd för reallöneökningar, en stärkt konkurrenskraft och individens utveckling. Ambitionen med kraven är att nå avtal som normerar, det är oerhört viktigt att den konkurrensutsatta sektorn fortsätter att normera, säger Anders Ferbe, ordförande för IF Metall.

– Arbetsgivarna kommer att hävda att det inte finns något ekonomiskt utrymme för löneutveckling. Vi delar inte den bilden. Kraven tar även hänsyn till inflation, produktivitet, konkurrenskraft och växelkursen, säger Ulrika Lindstrand, ordförande för Sveriges Ingenjörer.

Teknikföretagen däremot vill ha en mer flexibel arbetstid för att kunna växla upp produktionen vid behov, ta bort kompensationen för annandag pingst och kunna förlägga den sammanhängande semestern på fyra veckor under perioden maj–september, inte juni–augusti som i dag.

Arbetsgivarna vill också ha en kraftig nedväxling av löneökningstakten, som bör understiga 1,5 procent.

– De senaste tio åren har 120 000 industrijobb försvunnit samtidigt som de svenska arbetskraftskostnaderna fortsätter att öka snabbare än i resten av EU. Utvecklingen måste vändas, annars hotas konkurrenskraften, betonar Klas Wåhlberg, vd på Teknikföretagen.

LO:s låglönesatsning förutspås bli den stora stötestenen i den kommande avtalsrörelsen. Den sticker i ögonen på arbetsgivarna, av flera skäl. Dels behöver människor vägar in på arbetsmarknaden, inte höjda trösklar och en mer sammanpressad lönestruktur. Dels strider själva konstruktionen med dubbla märken mot Industriavtalets kostnadsnormerande funktion, enligt Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, som anser att låglönesatsningen strider mot industriavtalet.

”Tillväxttoppen är passerad och vi är på ett sluttande plan.”

Anders Rune, chefekonom på Teknikföretagen

– Tillväxttoppen är passerad och vi är på ett sluttande plan där världshandeln viker och den globala produktivitetstillväxten haltar. På lite sikt är det inte möjligt för ett litet exportberoende land som Sverige att värja sig mot dessa krafter, menar Anders Rune, chefekonom på Teknikföretagen.

Efter julledigheten återupptas förhandlingarna och ambitionen är att nya avtal ska vara på plats senast den 31 mars nästa år.

FAKTA/AVTALSKRAVEN

Fackets krav:

• Löneökningar på 2,8 procent.
• En låglönesatsning för de som tjänar mindre än 24 000 kronor/månaden.
• Fortsatt utbyggnad av flexpensionen.

Arbetsgivarnas krav:

• Löneökningarna ska understiga 1,5 procent.
• Fackens konstruktion med en låglönesatsning avvisas.
• Dessutom kommer det att förhandlas inom flera branschspecifika områden.