Tryckfallsberäkningarna och alupex – största VVC-problemen

Publicerad

27 jan 2025, 06:00

VVS-konsulter gör obegripliga beräkningar. Pexkopplingar stryper flöden. Konventionell VVC ger stora besvär som får injusterarna Richard Fridlund och Niklas Johansson att slita sitt hår. Vi hänger med på en tour de VVC i ett nybyggt flerbostadshus.

Ficklampans kägla sveper över STAD-ventilen högt upp i den lilla skrubben där VVC-rören bor. Nicklas Johansson balanserar på en stege medan han kopplar in mätverktyget. På golvet strax utanför sitter Richard Fridlund på huk med protokollet redo. Båda jobbar på PRB Injustering och är inkallade till den nybyggda bostadsrättsföreningen med 170 lägenheter på Södermalm i Stockholm för att beställarna inte är nöjda med VVC-värdena.

därför ser det ut som det gör
Fyra förklaringar till fel i VVC-beräkningarna

mer om VVC-problem
”Där satt det både DN15 och DN20 helt i onödan”

Deras uppgift i dag är att vandra runt i kåken till de 13 stammarna och mäta av temperatur, flöde och tryckfall via just STAD-ventilerna i VVC-systemet.

– 50,8 grader hörs det från det mörka hålet i skrubbtaket och Richard Fridlund antecknar.

– Flödet då? undrar han.

– 74 liter per timme, 13,2 kPa, 1,8 varv, svarar Niklas Johansson.

– Det är ju katastrof egentligen.

Vi ska återvända till den lilla skrubben och STAD-ventilerna, men för att förstå de katastrofala siffrorna behöver vi börja i fastighetens undercentral. Där ser VVC-systemet i alla fall med blotta ögat proffsigt ut. Raka, silvriga, välmarkerade rör. Sprillans nya cirkulationspumpar utan en repa. Tryckmätare i retrostil och guldfärgade kopplingar. Men är det en energiläckande ulv i fårakläder vi har framför oss?

Richard Fridlunds yrkeserfarenhet är som ett cirkulationsrör i sig. Han rabblar mätvärden och kommenterar VVC-dragningar som en fotbollskommentator på tv.

Läs också:
Fyra alternativ till VVC – plus och minus med alla system

Han fiskar upp en rak pex-koppling med stödhylsa ur fickan och petar på det innersta röret i kopplingen.

– Den här är ju 7 millimeter, det stryper flödet lite mer än man kan tro varje gång vattnet passerar.

Förr i tiden var det koppar som gällde i VVC:n. I dag är det så gott som uteslutande alupex som används. Något som ställer till det på flera olika sätt, enligt Richard Fridlund. Rördimensionerna blir för klena. En vanlig alupexrörsdimension i VVC är 16 millimeter med ett innermått på 12 mm. Och sedan kopplingarna med ytterligare förminskning av dimensionen.

Kopparn däremot, minns Richard Fridlund, har en större innerdiameter och kopplingarna påverkade inte flödet.

– Vi ser många projekt varje år och rören är den gemensamma nämnaren, de sticker ut.

Men den största boven, i dagens VVC-sammanhang, tycker han är dåliga, eller till och med obefintliga, tryckfallsberäkningar.

Alla rörsystem har ett rörtryckfall, R-tryckfall. I ett värmesystem vill man ligga mellan 50 och 100 Pascal per meter i R-tryckfall, förklarar Richard Fridlund. Sedan tillkommer böjar, kopplingar och T-rör etcetera. Totalsumman av hela rörtryckfallet är lika med pumpens drivtryck.

– Man ska inte behöva gå över 30 kPa. Men i det här fallet är det – 70 kPa.

Han visar ett utskrivet papper med en tabell han fått av VVS-konsulten.

En siffra han beskriver som helt galen.

– Det blir högre tryck på pumparna och högt tryckfall ger också sämre flöde vilket gör att det räcker inte för att ha rätt flöde/temperatur längst bort i anläggningen.

Vilket ju är viktigt i VVC:n där temperaturen inte får understiga 50 grader på grund av legionellarisken.

Läs också:
Bostadsbolaget: Ingen poäng att ha över 50 grader på returen

– Ska vi ha större pumpar bara för att vi har för klena rördimensioner?

Men det här är helt nybyggt, hur kan man få de här problemen i ett modernt system?

– Don’t go there, suckar Richard Fridlund.

– Konsulterna gör inte ordentliga tryckfallsberäkningar. Det är väl en pengafråga, säger Niklas Johansson.

Niklas Johansson nämner ett annat projekt där man ser skillnaden.

– Där har vi mätt av 10–15 ventiler och de hade exakt samma tryckfall över sig. När det inte finns några problem med höga tryckfall blir det enkelt att få ut rätt flöden och därmed rätt temperatur, med betydligt lägre pumptryck.

För cirka 15–20 år sedan när Richard Fridlund var ute på injusteringsuppdrag var VVC ett superenkelt system att mäta, berättar han. Konsulterna levererade flöden på stammarna och ett KV-värde på ritningarna som indikerade vad STAD-ventilerna skulle förinställas på.

Richard Fridlund plockar fram en bunt ritningar och cirklar med fingret över virrvarret av streck som bildar bostadsrättsföreningens hela VVC-system.

– Men i dag får du aldrig ett KV-värde på ritningarna. Hade de funnits hade konsulterna gjort en tryckfallsberäkning – och sett problemen redan från början.

Andra problem som leder till energiförluster i VVC:n är som bekant dålig isolering, men i den här bostadsrättsföreningen är rören isolerade med 60 mm. Så är inte fallet överallt.

– I schaktgenomföringarna kan det vara dåligt isolerat, säger Niklas Johansson.

– Och det är för krångliga förläggningar, de ges inte utrymme att isolera okej, menar Richard Fridlund. Ofta är det ju inbyggt också så det går inte att kontrollera i efterhand.

Han blir lite i gasen och vill ge ett räkneexempel på vad den faktiska effektförlusten just i den här bostadsrättsföreningen blir. Han börjar mumla siffror, prasslar med ritningarna igen och går sedan till klarhet: 

– Häng med nu: Sex våningar, tre meter mellan bjälklagren, 3 x 6 är 18. Och så 18 gånger 2, det är ju både varmvatten och VVC vi ska täcka in förlusterna på. Det blir 36 meter, och om vi går på både konsulters och isolerföretagens siffror för effektförlust, låt oss säga 5 watt per meter, 36 x 5, då har vi en effektförlust på 180 watt. Deltat är 5 grader, så om vi delar 180 med 5 då får vi 31, det ska alltså räcka med 31 liter i timmen. Här har konsulterna föreskrivit – 360 liter i timmen, 50 grader tillbaka. Det ska förvisso täcka energiförluster i matande stråk också, men ändå!

Vad blir då effektförlusten egentligen per meter?

Richard tar på sig mattehatten igen, sjunker ner på golvet och börjar räkna.

– 41 watt per meter. 41 watt per meter! Han upprepar siffran och skakar på huvudet.

– Det är chockerande högt. Och denna siffra utgår från vad vi faktiskt mätte upp för flöde för att få 50 grader.

En rimlig effektförlust, enligt Richard Fridlund, är 10 watt per meter.

– Om jag räknar högt. Men enligt beräkningarna borde det vara någonstans mellan 4 och 7 watt.

Hur vanligt är det här då, att det blir sådana här siffror?

– Det händer heeela tiden. Niklas, kan du komma på något VVC-jobb som har gått bra på slutet här? frågar Richard Fridlund sin kollega.

– Nej, men jag kan komma på jobb som har varit värre än det här, skrockar Niklas Johansson.

Läs också:
VVCi-floppen: ”Tryckfallen blev för stora och det blev för dåliga flöden”

Richard Fridlund tar upp ett annat dilemma i den här anläggningen där vi befinner oss.

– När du kopplar en STAD-ventil med de här kopplingarna som går rakt in ventilen …

Han plockar fram den redan utskällda pex-kopplingen ur fickan igen och väger den mellan fingrarna.

– … om det då är hög hastighet på vattnet, som det ju är i den här anläggningen, då skapar det en turbulens som stör mätsträckan genom ventilen. Och STAD-ventilen vill inte ha någon turbulens utöver den turbulens den själv har vid strypningen. 

STAD-ventilen sitter i den här anläggningen på trycksidan av cirkulationspumpen – och det ska den inte göra.

– Pumpen skapar turbulensen vilket gör att vi får felmätningar.

Tillbaka till trapphuset där vi började och mätningarna i skrubben. Richard Fridlund tar fram sin platta med en digital ritning och visar var rörstråken går i våningen ovanför.

Här har konsulterna föreskrivit ett flöde på 36 liter i timmen, något som borde räcka med råge enligt Richard Fridlund. Niklas Johanssons mätverktyg visar, som tidigare nämnts, 74 liter.

– Men förra gången vi mätte här var det 150 liter.

– Mätningarna stämmer inte, vi vet inte vad vi mäter, säger både Richard Fridlund och Niklas Johansson frustrerat. Det är helt ologiskt.

– Det kan ju dels ha att göra med den här jetstrålen, alltså den höga hastigheten på vattnet som pumpen tvingas jobba fram. Och om du har höga rörtryckfall, om många tappar vatten samtidigt, då stannar VVC:n av. Mitt i natten kanske vi mäter ett annat flöde.

Vi åker hiss till ett annat trapphus. Niklas Johansson tar fram ficklampan igen och en annan skrubbdörr åker upp.

– Aha, här har de bytt rörstumpen, säger Richard Fridlund och låter både glad och förvånad.

En vit dosa, en anläggningsgivare som mäter temperaturen konstant, sitter på ett litet kopparrör som är anslutet till en STAD-ventil mellan två isolerade korvar. Förra gången de gjorde mätningar här satt givaren på ett plaströr som leder värme sämre vilket också i sin tur ger sämre mätvärden. Koppar ska det vara, helst dykrör.

På vår resa genom huset dyker plötsligt VVS-konsulten Janne Eriksson upp. Det var han som anlitades av rörfirman för att se till att det här projektet blir klart. Och det var han som anlitade PRB Injustering. Han frågar Richard Fridlund, inte utan oro i rösten, hur det har gått.

Han blir lugnad. Visst har mätvärdena varit knasiga och komplicerat injusterarnas jobb, men rundturen i huset visar i dag att alla temperaturer i trapphusen är runt 50 grader.

expertfråga
Hur reglerar jag returtemperaturen?

Janne Eriksson är inte jättepigg på att uttala sig om VVC:n i den här anläggningen, men dristar sig till att säga att han inte heller är särskilt förtjust i pexrör.

– Jag är inte ultrakonservativ, men det finns för mycket saker som stökar. Det är en jättefin produkt men den funkar inte i de här miljöerna. Jag kan motvilligt gå med på det till tappvatten, men de som ritar in det i värme vill jag slå i huvudet med en pinne.