”De har fulkopplat lite grann –  här har det varit hela havet stormar”

Publicerad

9 dec 2024, 07:09

De är mitt uppe i ett stort stambyte där renoveringshysterin orsakar huvudbry i badrummen. Samtidigt måste 80 dagisbarn som inte kan evakueras få tillfälliga sanitetslösningar. Följ med ett gäng specialister på ett intensivt jobb. 

Han tar emot utanför ingången. Stockholm är lätt köldnupet men det blir snart varmt när vi går in nedför trapporna och in i det lilla skrymslet som totalentreprenören AWP Rör lagt beslag på och omvandlat till kontor. Härifrån, en källare i Vasastan, leder sedan ett par månader tillbaka Alexander Pacocha projektet med att byta stammar hos en bostadsrättsförening med 48 lägenheter.

Läs också:
Så lyckas du med stambytet – sju experttips

Läs också:
”Hur ska man få in ett avloppsrör i en 70-vägg?”

Väl på plats i det som normalt är föreningens blygsamma styrelserum berättar han att det här handlar om att spara pengar för alla inblandade och slippa besvär. 

– Det har blivit svårare och svårare att få bygglov för bodar på gatan. Sedan kostar det förskräckliga pengar till kommunen, för de vill ha markhyra, och för själva bodarna. Det blir bara fler och fler krav kring dem också, säger Alexander Pacocha. 

Förutom att styrelsen för BRF:en har fått maka på sig tillfälligt har cykelrummen som ligger i samma plan tömts, cyklarna flyttats till förvaring på annat håll, och fyra provisoriska duschar byggts för de boende som kan åka hela vägen ned i källaren med hissen. Här finns också omklädnings- och lunchrum för montörerna. Det här är deras bas och högkvarter fram till åtminstone midsommar nästa år. Arbetarna delar huset med ungefär hälften av de boende som stannar kvar under hela projektet – och ett stort antal dagisbarn. Det senare återkommer vi till, för det är ett kapitel för sig.

Projektchefen, som beskriver sig som andra generationens rörmokare efter pappa Wladek som grundade firman för 40 år sedan, berättar hur han tänker sig genomgången av loftgångshuset från 1985 under vårt besök. Den första delen där allt är rivet, den andra där det gjorts dragningar, den tredje där det börjar stängas igen med snickerier och plattsättning och så två exempel på färdiga badrum, ett av standardsnitt och ett lyxigare med de dyrare valen. Han sammanfattar den lilla resan själv med “vi går från grus och skit till fränt och rent”.

För att bila upp och byta det i sin helhet behöver vi kapa så mycket armering att det vore kriminellt.

Företaget är totaltentreprenör här och det ser de själva flera fördelar med. Alexander Pacocha säger att den här sortens arbeten har blivit allt svårare i takt med att regleringarna ökat. 

– När min pappa satte igång så var det gjutjärn och lödning av kopparrör man höll på med. Många projektörer går över till plast och där har vi olika kvaliteter och sedan har vi olika system. Vi rörmokare är ju generellt sett världsmästare på det vi gör men ju mer komplicerade produkterna blir desto mer måste vi känna till. Därför vill vi vara totalentreprenör. Vi kan dra fram ledningarna, utföra håltagning i rätt storlekar, optimera isoleringen, välja platserna som blir bäst för oss. Att vi bara ska komma och dra våra rör och sedan komma tillbaka och komplettera utan att veta hur de har stängt igen tidigare, det är det vi tar bort med att vara totalentreprenör, säger han. 

Fastigheten de har ansvaret för nu är byggd 1985 och det här är det första stambytet som görs. Ganska så tidigt i en huskropps levnad, kan man tycka. Men det har sina förklaringar. 

– På sent 70-tal började man med den här typen av konstruktion. Det finns spegelsvetsade plaströr och de här plastledningarna är ingjutna i konstruktionsbetongen mellan armeringen. Vi har sett att folk med tiden har renoverat badrummen och gjort så pass stora förändringar att det har uppstått problem med avloppen och det har i sin tur påverkat andra grannar, säger Alexander. 

– De har haft väldigt stor problematik med stopp i avloppen på första våningen och vi vet inte varför. Men som det ser ut så handlar det om att ledningarna blivit slitna med tiden av någon anledning. De har haft så många vattenskador här att de beslutade att de ville ha ett stambyte nu. 

Den första generationens rörmokare, Wladek Pacocha, bryter in:

– Det kan vara tillverkningsfel på de spegelsvetsade rören. När man spegelsvetsar så tar man ibland för lång tid med uppvärmning och det blir en svetsfog därinne. Då kan det bli vassa kanter. 

Generation två nickar.

– Här har man också förvärrat skadorna på ledningarna när man försökt åtgärda tidigare stopp. Det är väldigt många stopp här på grund av vassa böjar och då har man med kedjor eller andra verktyg och gamla metoder tagit bort stoppen och förvärrat skadorna på de här plastledningarna. 

Alexander Pacocha berättar att ytskikt har börjat ge vika, fukt har kommit in bakom plastmattor. Det har lett till några fuktskador som inte blivit omfattande tack vare betong bakom dem. Men på ställen där det varit skivmaterial mot grannarna så har tydliga spår av svartmögel dykt upp. Bostadsrättsföreningen har tröttnat på försäkringsskador. 

När ärmarna var uppkavlade och arbetet skulle påbörjas under hösten så insåg företaget att det inte skulle gå att bila fram avloppen. Konstruktionsritningarna visade att det var håltagning och att sätta avloppen i undertak som fick gälla. 

– Avloppen ligger på nedersta skiktet av konstruktionsarmeringen så för att bila upp och byta det i sin helhet behöver vi kapa så mycket armering att det vore kriminellt, säger Alexander Pacocha. 

Enligt honom har det krävts en del tuffa beslut med anledning av de problem de stött på i fastigheten. Det handlar mycket om tidigare renoveringar som utförts på ibland tveksamma sätt. Problematiken exemplifieras när vi åker hissen upp några våningar från källarplanet för att besöka den första lägenheten på rundturen, den som är i etapp: skitigt.

Här är betongen framriven och plasten hänger som draperier. Ett sådant draperi dras åt sidan och en boende som är kvar i lägenheten under projektet undrar om det kommer att låta mycket här de kommande timmarna. Alexander Pacocha svarar nekande innan han visar vad han menar när han pratar om väl stor renoveringsiver som inte slutat väl.

– Någon har kapat mycket armeringsnät och bytt placering på golvbrunn, påverkat grannens avlopp, fulkopplat lite och det har orsakat problem. Man har ändrat placeringen mot köket och dragit en egen koppling. Den där dimensioneringen för köksavlopp är inte optimal. Här har det varit hela havet stormar och det får vi se över för att göra rätt.

Vi hade en dipp nu och kände oss lite förtvivlade när vi räknade på många jobb som vi inte fick. Men då sa pappa att ni får ändå förfrågningar, så var det inte på 90-talet.

– Vi bibehåller schaktet men hänger upp avloppet som vi ser här. Vi använder den gamla rännan för att placera golvbrunnen. Allt var vi tvungna att göra parallellt, det är inte möjligt att bara göra det här badrummet utan att påverka det intill så då gör vi båda etapperna. Vi försöker dra så mycket dolt som möjligt och använder Vatette V6 där vi har kopplingarna på tätskiktets sida. 

Vi lämnar den första etappen och går vidare till den andra. När vi kommer in i en annan lägenhet, som är evakuerad under stambytet, ser Alexander resultat av att firman har fått till ett resultat som är mer i linje av hur de tycker att badrummet ska se ut. 

– Vi har en gedigen isolering på varmvatten och cirkulation som är gemensamt isolerat och framdraget. Vi använder oss i högre grad av PP-rör som är ljudisolerande där vi kontrollerar hur man ska tänka kring brand- och akustikrav och vi kommer ha dubbelgips. Det är bara två kopplingar i schaktet, vi minimerar risken för onödiga läckage utanför tätskiktets zon. De enda kopplingarna är fördelningen av kallvattnet och varmvatten som går till fördelaren, det här systemet som vi lägger efter tätskiktet och det hamnar i badrumsskåpet. 

Avloppsrören hänger mot taket och ska in i en låda som ska vara så diskret som möjligt. Projektchefen är nöjd med hur få hål som behöver göras för att få allt på plats. 

– Det är mycket skarvfritt, färre luckor, dolt montage. Vi applicerar limbara krokar för WC-hållare och allt, det enda vi skruvar är kommod och tvättställsskåp. Det är fortfarande ingen som kommit på en lösning där vi kan montera det limmat. 

Det tredje steget vi får se är en bostad där det nya badrummet börjar ta form på riktigt. Mamman i barnfamiljen som bor i lägenheten berättar att allt varit i original innan och att de hade på känn att ett stambyte var på gång, så de väntade in det. Det var hög tid att det blev av när det blev. Bostadsägaren berättar att hon frågade om plastmattan “skulle vara så bubblig”. 

Här kommer en av Alexander Pacochas hjärtefrågor in. Han pratar återkommande om hur  viktigt det är med ständig kommunikation och information. 

– Det är enkelt för mig att kliva in i ett stambyte för jag gör mitt jobb. Men ni boende gör ju inte det här lika ofta som jag, säger han och nickar till lägenhetsinnehavaren. 

– Det tar tid att jobba mycket med att informera, men jag vet hur viktigt det är för boende. Vi har en sms-tjänst, ett veckobrev och en speciell projektmejl där folk ställer frågor, säger han.

Det fjärde stoppet är ett helt färdigt badrum som är något utöver standardvalen. Här har den boende valt alternativ som fått kosta. Alexander visar det han kallar företagets high end-val. Natursten, dyra blandare, ett lyxigt badkar, en dold inspektionslucka som också den är i sten och stora plattor över golvet. De är dyrare också för att formatet gör det knepigare att få till rätt fall. 

– Det krävs en annan expertis av plattsättaren. De är tunga och jobbiga och det är ett jäkla kuvertfall. Man ser lite dolt i hörnet här att man trycker beskär plattorna diagonalt. Ett sådant här badrum tar lång tid att göra rätt men det blir coolt.

Vi åker ned till bottenplan och går runt till framsidan, ut mot gatan. Här ser man fönstren till en stor förskola som är något av motsatsen till det lyxigaste badrummet i huset. Här är huvudbryn att få till lagenliga och praktiska lösningar för de 80 barnen som är kvar här under hela projektet. Sanitetskraven för en sådan verksamhet är förstås höga. Förskolan kan inte utrymmas, det har inte gått att fixa fram lokaler. Så vad göra?

– Specialmoduler. Vi kommer att bygga och ställa tio moduler här och tio på innergården. Förskolans verksamhet pågår som vanligt än så länge och vi har en tydlig dialog så att de ska känna sig bekväma. Rörstråket vi jobbar med har störst påverkan på deras övervåning så de kan nyttja matsalen och göra lunch under tiden.

Vi skyndar tillbaka in och ner i källaren, slutar där vi började. Intill kontoret har man byggt upp ett showroom med skåp, blandare, kakel, fogprover och annat för att bostadsrättsinnehavarna ska få hjälp i att göra sina val. Det tyckte man var bättre än att låta dem välja på en hemsida eller ur en broschyr. 

– Bara det att prata om kulörer. Är den där plattan vit eller gräddvit? Är det där grått eller är det där grått? Det är viktigt att bygga förståelse och lättare för mig att vara på plats och visa vad som ingår i basvalen. Det blir tryggare för kunden också när de kan fråga om det är någon teknisk skillnad mellan produkter och klämma och känna på dem. De behöver någon som tar dem igenom processen och valen.

När de inte sitter i källare och cykelrum och jobbar så finns firman kvar i bottenvåningen på ett hus på Stora Essingen, i samma lokaler som Wladek Pacocha startade alltihopa i på 80-talet. Även om den sonen tagit en stor roll i den dagliga verksamheten så är pappan fortfarande direktören för det hela. Det är stressiga dagar varje dag i ett så här stort projekt. Det är både far och son tacksamma för, förstås, i ett ekonomiskt läge där en del företag inte får nog med jobb för att gå runt. Wladek har erfarenheten och perspektiven för att kunna jämföra dagens ekonomiska läge med något betydligt värre. Han hade det mycket tuffare i början av 90-talet. 

– När konjunkturen gick ned den gången så blev jag tvungen att säga upp nio rörmokare på en vecka. Jag samlade ihop minimalt med grejer i en bil och packade ihop allt i kontoret. Jag hade kunnat konka men tänkte att jag fortsätter. Jag sålde lager och bilar och allt för att rädda firman. Det var den värsta tiden jag har varit med om som företagare. Jag hade en fast telefon som inte ringde på en vecka. Det glömmer jag aldrig. Jag tittade på kablar och kontakter för att se om den fungerade. 

– Vi hade en dipp nu och kände oss lite förtvivlade när vi räknade på många jobb som vi inte fick. Men då sa pappa att ni får ändå förfrågningar, så var det inte på 90-talet, säger Alexander. 

Wladek tror att vändningen i branschen redan har kommit och att det ljusnar snart. Han säger sig ha märkt att fler byggare har svårt att få tag i installatörer. 

Läs också:
”Flytta ut väggen om det behövs”

– Jag har sagt till Alexander att inte ha panik, vi måste bara överleva den här tiden. 

Alexander Pacocha tror på sin pappas råd och äger en egen växande tillförsikt.

– Nu måste vi redan tacka nej till jobb igen. 2025 kommer det nog inte finnas många rörmontörer som har tid att lämna jobb, säger han.