”Man stöter på många udda dimensioner härute”

Publicerad

14 aug 2024, 11:26

De slipper bilköer och kunder som flåsar i nacken. Men det finns stunder då de saknar det vanliga rörmokarlivet i stan. Häng med på servicebåten som kryssar mellan skärgårdsöarna för att lösa VVS-problem orsakade av blixten.

Böljan är blå, Noccon är kall, bullarna färska och solen skiner … stundtals. En ny arbetsdag har börjat för VVS-montörerna Karl Wallin och Tobias Bäckström i Stockholms mellanskärgård. De hämtar upp oss på Värmdö i sin, eller firman Röretts, båt Alukin CW 750.

Knepigt ställe att erbjuda tjänster på:
”Förutom de här två så vägrar alla åka ut i skärgården”

Mer skärgårdsarbete:
Inspektörernas detektivarbete: Hitta alla dåliga avlopp

Den är anpassad för yrkestrafik med bogramp och utrymme för både passagerare och mycket last. Montörerna får plats med både verktyg och nya vitvaror när de ska ut på jobb med … båten. För något personnamn har hon inte fått trots att hon tjänstgjort i två år vid det här laget.

Vi stävar ut i riktning mot Viggsö, mest eller kanske snarare enbart känd som Abba-tillhåll sedan början av 70-talet. Hela gruppen skaffade sommarboenden där och i en mycket oansenlig liten stuga skrevs flera av de tidiga hitsen. 

Väl ute på fjärden ler Karl Wallin stort när han kan dra på farten och båten studsar lätt mot vågorna. Det här är inte som att sitta i bilkö på Nynäsvägen en tisdagsmorgon.  

– Jag har åkt båt hela livet, säger han. 

Både han och jobbarkompisen Tobias Bäckström bor i Nacka/Värmdö-trakterna och har egna båtar privat. 

– Vi är i princip på sjön sju dagar i veckan. Är vi det inte på jobb är vi det privat, säger Karl. 

– Det bästa är att man kan kombinera det intresset med jobbet. Vi tycker att det är kul, vi är hellre ute på sjön än inne i stan och åker bil även om det är vissa utmaningar här, säger Tobias.

Även om de båda vet hur man rattar en båt så har de gått en särskild utbildning för att kunna ratta servicebåten de är ute i nu. De är fartygsbefäl klass 8 för att kunna köra yrkestrafik och sköta transporter med båt. 

Vi har lämnat Abba-ön bakom oss och närmar oss dagens mål. En liten ö som saknas broförbindelser, enda sättet att komma hit är via vattnet. Uppdragen i skärgården varierar, i går ryckte VVS-montörerna ut för att byta tvättmaskin hemma hos en kund. I dag ska de slutföra arbetet med att installera en ny pump hos en olycksdrabbad husägare som de jobbat hos tidigare. Då var det med bygget av ett nytt hus på tomten. Den här gången är de här för att fixa skadat gods.

– Blixten slog ned på pumpen förra året, berättar Karl.

De som bor i huset har en egen avsaltningsanläggning och tar vatten från havet. Det rengörs i en tank så att det går att dricka. Den aktuella pumpen hjälper bara till med att skaffa fram vatten till andra delar av fastigheten än boningshuset. Till exempel en utedusch och till en slang för vattning av tomten. 

Borrhålet är 75 meter djupt och de har redan plockat bort den gamla pumpen. 

– Den här var väldigt lätt att få upp så det blir inga obehagliga överraskningar för oss i det här jobbet, säger Tobias, och berättar att kunden har varit otursförföljd. 

När det är snöstorm, dimma och mycket vågor är det inte lika roligt här. Ibland ser vi inte slutet på båten.

Tobias Backström

När det nya huset stod klart råkade ägarna först ut för en brand så att installatörerna fick göra om teknikrummet. Sedan kom blixten och slog ut pumpen så att den måste bytas. Men allt det kommer att vara färdigt efter den här dagen, även om en grej kommer att få montörerna att klia sig i huvudet ett tag innan de kan städa och lämna. 

Karl och Tobias jobbar i stort sett alltid tillsammans. Den senare är projektledare och har mer kundkontakt. De turas om att köra båten, som helst ska ha två personer ombord av säkerhetsskäl. Det är inte lika lätt att ringa in en ersättare om någon blivit sjuk som det är för de andra på firman inne i stan. Att jobba så tätt ihop måste kräva att man trivs tillsammans, säkerligen? 

– Definiera ”trivs”, skojmuttrar Karl och får Tobias att skratta medan de svettas med slang och tank under solen som passar på att lysa som starkast när de måste jobba i de mest obekväma ställningarna. 

Sommarmånaderna är annars deras favorittid på året, yrkesmässigt. Det är nu som arbetsmiljön är som mest fördelaktig för dem. 

– Att kunna gå ned och sätta sig på en brygga och äta lunch när det är fint väder, hur magiskt är inte det. I stället för att sitta i en byggbod eller så. För oss två finns ingen bättre plats, säger Tobias. 

– På sommaren kan man bada på lunchen, säger Karl.

Om skärgården är härligare än asfaltsdjungeln på somrarna kan vintrarna vara motsatsen. Då kan de behöva inleda arbetsdagen med att hacka is, köra gasbrännare för att värma lås och tampar. 

– När de inne i stan sitter i sköna varma bilar och är inomhus och jobbar så står vi och skottar snö, det är en helt annan sak på vintern, säger Tobias. 

– Man har tinade, rena rutor när man lämnar hamnen. Fem minuter senare är de igenfrostade av farten, säger Karl. 

I år var första gången som verksamheten med servicebåt måste stänga ned. På vintrarna ligger de i hamn i Stavsnäs men efter nyår i år var isen sju centimeter tjock, värre än på tio år. Då tvingades de åka Vaxholmsfärja till sina uppdrag i stället. Klart bökigare, som att åka tunnelbana till jobben med all utrustning för att bilen havererat. 

– När det är snöstorm, dimma och mycket vågor är det inte lika roligt här. Ibland ser vi inte slutet på båten. Då går du bara på radar för att se vad som finns runt dig. Vädret kan vända snabbt här också, man åker ut i strålande sol på morgonen och plötsligt är det storm och dimma, säger Tobias. 

Att jobba här ute gör det svårare att snabbt få tag på verktyg och material som man upptäcker att man saknar. De försöker att lasta servicebåten med det mesta som kan tänkas vara användbart eftersom det är längre tid till grossisten här. 

– Du behöver vara mer noggrann när du specar material här. Man vill gärna börja med att åka ut på plats och se allt med egna ögon så att man kan lägga upp en plan. Annars riskerar halva dagen att gå åt till att åka iväg och skaffa material. Det tar väldigt mycket mer tid, säger Karl. 

– Är du inne i stan kan du ringa taxibud som kommer ut med leveransen. Här ute finns inte det. Den närmaste grossisten ligger i Värmdö. Om vi är ute på ett jobb och kunden säger att den vill ha det här och det här installerat också samma dag så får man säga att vill du att jag åker in till stan och hämtar grejerna, för det blir väldigt mycket dyrare. Den stora utmaningen är alltid materialet, säger Tobias.

De jobbar oftast med nybyggnationer och ombyggnationer av småhus i mellanskärgården. Ibland, som den här sommaren, har det varit mycket vattenskador. Den kalla vintern gjorde att en hel del frös sönder. Annars stöter de ofta på hemmafix, kanske i flera lager. Det finns en tradition av att ta vad man har och lösa saker på egen hand här. 

– Vi jobbar ofta med 16-slang. Men kunderna har ofta gammal 15-pex intryckt i klämringskopplingarna. Man stöter på många udda dimensioner härute, säger Karl. 

De gamla mer eller mindre “provisoriska” lösningarna som dyker upp kan orsaka en viss dominoeffekt för montörerna, som får upp ögonen för andra saker än de ursprungligen fått i uppdrag att fixa. 

– Avloppen går så här ibland, säger Tobias och gör en vågrörelse med händerna, i krypgrunden eller under husen. De har ställt någon stock under upphängningen och sedan sjunker marken över åren. Många gånger är allt taskigt isolerat. Det blir jobbigt när du börjar röra en grej så kommer en hel rad andra saker en efter en att lösa. 

– Det är mycket slang som går under husen och under vintern är det mycket luft och kyla som färdas under och då fryser det lätt. Det ligger bara slangar under huset, säger Karl. 

De har trots svettningarna fått allt på plats och nu återstår bara att testa att pumpen funkar bra. De slår på strömbrytarna och lyssnar när pumpen surrar i gång. Men något stämmer inte. Trycket går upp ett tag, men sedan sviktar det. Montörerna kliar sig i huvudet och går runt i hela det stora boningshuset, den mindre stugan och båthuset vid bryggan utan att hitta några kranar som står på och gör att pumpen hungrar efter vatten.

Systemskifte i fritidshuset:
Den tysta revolutionen

Det blir en del frågetecken innan de till slut konstaterar att det fanns en ytterligare störmbrytare specifikt avsedd för pumpen. Nu fungerar allt som det ska och de kan plocka ihop kapade slangbitar och annat som de tar med i svarta sopsäckar innan vi kastar loss och ger oss ut på vågorna igen. I går hjälpte de en kvinna byta ut tvättmaskinen, i dag fixade de följderna av ett blixtnedslag. Medan Karl ökar farten igen och vågorna slår mot skrovet konstaterar de vad som kanske ändå är den största fördelen med jobbet: 

– Ingen dag är den andra lik.