”Det borde funnits med någon uppgift med till exempel pex och plaströr”

Han hamnade i tidsnöd men klarade det på första försöker. Den nycertifierade VVS-montören saknar ändå en del moment bland uppgifterna i branschprovet.

Jonas Backtén i Jönköping är certifierad VVS-montör. Den titeln har han haft sedan han gjorde branschprovet i slutet av november. Han kom också in i branschen mitt i yrkeslivet efter att ha jobbat länge med att bygga fabriksfärdiga hus i Vrigsta fem mil utanför Jönköping. Det lockade att slippa pendla varje dag, så han skolade om sig trots att han har familj, barn och var i färd med att bygga eget hus. Efter ett års pluggande, ”man fick leva lite snålt”, började han som lärling och servicemontör på Bravida.

Läs också:
73 saker som VVS-montörer ska kunna för att få certifikatet

Läs också:
Provledarnas bästa tips inför branschprovet

Där stortrivdes han direkt, både med arbetsuppgifter och inte minst jobbarkompisar och chefer. Det var de som efter två år fick pusha honom till att göra provet, annars hade han fortfarande varit lärling, säger han. Han är tacksam för det, eftersom han klarade provet direkt. Lika bra gick det inte för alla i hans grupp. 

– Vi var sex stycken som gjorde provet och det var två eller tre som inte klarade det, säger Jonas Backtén. 

Den teoretiska biten hade han klarat av flera månader tidigare via länk på datorn. Svetsprovet hade han också gjort i skolan, det var en praktisk del kvar att genomföra.

– Jag fick uppgiften att koppla inkommande vatten med en elpanna till ett värmebatteri med tillhörande shuntventiler och styrningsventiler. Jag skulle göra en avloppsgroda i tak också, berättar han.

– Man fick en ritning med flödesschema och måttsättning på hur det skulle se ut. Killarna som hade hand om det var ganska bestämda och noggranna, de kändes väldigt proffsiga. 

Det han hade hört inför branschprovet var att det var väldigt snålt om tid, så han var inställd på att köra på direkt. Ändå hamnade han i tidsnöd när det verkligen gällde.

Läs också:
Fler kuggar branschprovet för VVS-montörer

– Jag kände att det här hinner jag aldrig färdigt med, provtryckning och att fylla i protokoll och allt. Jag hade satt ihop hela installationen med avloppsgrodan i taket under dag ett. Men sedan hade jag ett 30-tal lödskarvar att göra dag två så att vi kunde provtrycka. Jag hade allt färdigt med fem minuter till godo, det var svettigt kan jag säga.

Efter att han lämnat sin station gick han och satte sig i fikarummet för en lika svettig väntan på besked. Provledarna kom ut och hämtade in provdeltagarna en och en för bedömning och dom. Jonas Backtén beskriver väntan och nervositeten som fruktansvärd. Han var van vid att kunna fråga om hjälp och dubbelkolla med andra när han jobbade men nu hade han varit ensam med sina uppgifter.

”Jag kan vara frågvis, kanske irriterande frågvis för jag vill ha koll på allt.

Jonas Backtén

– När man går ute som lärling har man ofta en kollega med sig eller så kan man alltid ringa någon som ställer upp och hjälper, vilket är väldigt tacksamt. Men här står man helt själv. Det var nog inte många som sov en djup sömn natten inför provet, inte jag heller. Det var väldigt mycket tankar, säger han.

All anspänning släppte däremot när han väl fick höra vad provledarna hade att säga om hans insats.

– Jag fick plus i kanten för en snygg och väl genomtänkt installation.

Läs också:
Ritningsläsning och 4 andra moment i installationsprovet som många bommar

Efter att han blivit godkänd fick han ett handslag och lite senare även sitt montörsbälte. Det är han stolt över även om han inte bär det.

– Bältet är inte gjort för någon under hundra kilo. Det får plats två av mig i det, så det får ligga på hyllan, jag kommer aldrig kunna använda det om jag inte gör extrahål i det, 75 kilo som jag väger. Provledaren sa i och för sig att en riktig VVS-montör inte väger mindre än 0,1 ton, skrattar han.

Hans råd för hur man ska klara branschprovet är att inte stressa med att boka in det. Vänta tills du känner dig redo och skicklig nog snarare än att få det gjort så snabbt som möjligt. Även om han är servicemontör råkade han på moment i provet som han inte är så van vid och som han menar blir allt mer ovanliga ute i verkligheten.

Läs också:
”Jakten på certifikatet är det primära”

– Jag är inte ute och lägger lödskarvar på mina jobb eller svetsar eller bockar blårör. Det känns som att, inte som att den tiden är förbi för det är ju ett hantverksyrke, men på de jobben jag varit ute på byter man oftast ut de blå rören och går mer mot pressdelar för det är snabbt och kostnadseffektivt, säger han.

När han svettades med sin praktiska uppgift tänkte han på hur sällan han lött eller svetsat i arbetet. Jonas Backtén är mycket medveten om att han kan få smiska på fingrarna av erfarna kolleger för att han säger det och bedyrar att han själv gärna hade varit duktig på att svetsa, löda och bocka. Men han efterlyser ändå lite uppdaterade uppgifter på provet.

– Det blev en diskussion mellan oss på branschprovet och vi var rätt eniga att det borde funnits med någon uppgift med till exempel pex och plaströr. Jag tror inte att det fanns någon uppgift om att dra pexslang eller koppla in badrum, det var mer vedpanna och sådant. Självklart så kommer man ju ibland råka på någon som behöver ha sin vedpanna fixad också, det går inte att säga annat. 

Nu ser han fram emot att vara VVS-montör resten av yrkeslivet även om det är långt kvar till pension. Det finns så mycket att lära sig och prova på att han räknar med att jobbet kommer vara spännande ända fram till mål.

– Jag kommer aldrig att bli riktigt fullärd. Det är en rolig framtid jag har framför mig där jag lär mig mycket nytt varje dag. 

Hans råd till lärlingar är att använda tiden maximalt till att skaffa så breda kunskaper som möjligt, vara nyfiken och våga ställa frågor. 

– Jag kan vara frågvis, kanske irriterande frågvis för jag vill ha koll på allt. Men under lärlingsperioden ska du också kunna förvänta dig att det finns någon där som håller din rygg, firman har en skyldighet att stötta dig när du behöver hjälp, det är jätteviktigt.