Här får VVS-prylarna stryk av robotar och sandsäckar

En robotarm drar i blandaren tusentals gånger. Träkistor och dunsande sandsäckar utmanar tätskikten. På Rise-verkstaden i Borås får VVS-produkter vad de tål.

I ett industriområde i de västra utkanterna av Borås jobbar Ulf Berntsson som laboratorieingenjör på det statliga testinstitutet Rise. Den här dagen lever staden upp till sitt rykte som landets regnigaste. Ulf Berntsson visar in i lokalerna där en mängd olika tester ständigt är i gång för att se hur bra olika VVS-produkter är på att hålla tätt.

Bristande produkter:
Tätskiktssystemen håller inte tätt: ”Vi ser en hel del väldigt konstiga fel”

Teknikutveckling:
”Potentialen är gigantisk”

Bland annat. Men först krävs en inskrivning och besöksbricka för mig. Kameran får jag ha kvar i väskan tills vidare. Det här är en känslig miljö omgiven av regler som ska förhindra att saker och ting blir synliga för fel personer. Tillverkarna som anlitar Rise för provning och certifiering vill förstås inte att deras prylar ska utsättas för konkurrenters och utomståendes eventuellt nyfikna blickar.

Det betyder emellertid inte att producenterna blänger surt på varandra om de råkar på konkurrenter och kollegor i lokalerna. Branschmässigt samspråk kan uppstå i stället.

– När tätskiktsfolket och brunnsfolket träffar varandra, och det tar en halv dag för oss att lägga in produkterna för testning, står de och kuckilurar sinsemellan så man hoppas att de ger varandra lite tips under tiden, säger Ulf Berntsson.

Hans enhet sysslar med just vatten och avlopp och förutom tätskikt och brunnar tar de emot och stresstestar till exempel rörkopplingar, vattenfelsbrytare, alla sorters blandare och ventiler.

– Vi utsätter dem för tryck och slitage och kollar akustik så att allt håller kraven i varje standard. Finns det akustikkrav på blandare skickas de på akustikprovning. Delar av ventiler, blandare och kopplingar skickas till vår kemiavdelning som gör analys av material, spänningskorrosion, avzinkningshärdighet och ibland blyutfällning. Blandare ska energiklassas nu precis som kylskåp och det testar vi också här.

Hur ser efterfrågan ut, vad ökar och minskar i beställningarna?

– Det är ett jämnt inflöde på blandare, det ökar till och med. Ventiler, kopplingar och tätskikt kommer in hela tiden och sedan har energiklassningen tillkommit. 

Vattenskadorna ökar mest i köken, märker ni det på produktutvecklingen?

– Jag gör faktiskt ett test just nu. Det är ett diskmaskinsunderlägg man ska ha under diskbänken. Det ska vara rörgenomföringar genom underlägget och tätt runt rören förstås. Det är första gången jag testar den typen av produkt. Det håller på här ute nu, säger han och pekar in mot verkstadslokalerna.

Vi rör oss genom dem och passerar rader av stationer, bord och hyllor, där sådant pågår som inte får fotograferas. Vi stannar till vid en träkista. Här utför Ulf Berntsson en hel del av sitt arbete. Lådan är 1,5 gånger 1,2 meter stor med en 22 millimeters spånskiva. I den monteras brunnar och tätskikt, de senare vill kunderna installera själva, sedan tar själva prövningarna vid. Det tar ungefär tre och en halv vecka.

– Först ska tätskiktet torka i sju dygn, sedan fyller jag vatten i ett dygn och tömmer dagen efter. När det är torrt kör jag ner en sandsäck på 30 kilo från 45 centimeters höjd på fem olika ställen i lådan. Dels vid kanten på brunnen, vid hörnen och längs långsidan. Jag fyller med vatten ett dygn och efteråt ska det vattencyklas. Jag kör ner 90-gradigt vatten i en minut och det växlar till 10-gradigt, så kör man så i sex timmar. Sedan sprejar man ner vatten i lådan och kör 1 500 cykler under fyra dygn i vatten som växlar temperatur hela tiden och så avslutas det med 10 centimeter vatten i lådan i sju dygn och efter det så rivs den. 

Han pekar på utsidan av kanten på lådan där ett mörkare område avslöjar ett läckage.

– Spånskivan suger åt sig vatten, när man river lådan och skär bort tätskiktet ser man tydligt att det har läckt. Vi har en fuktmätare också men oftast syns det tydligt ändå.

Sandsäcken då? Den släpps ner, inte som i att den ska stå där. Utan som i pangsmäll för att se om produkterna pallar stöten.

– Det ska simulera att någon hoppar i duschen kanske. Om någon vinner på Lotto och gör ett skutt i duschen, då ska den klara det.

Hur tar tillverkare det när deras saker inte håller måttet?

– Med jämnmod faktiskt. De vet spelreglerna och är väldigt engagerade i det här och om det har läckt vill de lära sig var och varför. Ska jag riva en låda klockan nio så är det folk från företag i Stockholm och Skåne som åker hemifrån fem på morgonen för att vara här när jag gör det.

Läckt har det gjort också. Under Rises testningar under åren har tätskikten fungerat dåligt. Vid den första undersökningen 2010 klarade sig inte en enda produkt. Vid fjolårets funktionsprovning av tätskiktssystem för våtutrymmen var det ”bara” 53 procent av de 19 utvalda systemen som inte höll tätt. Den seniora projektledaren på Rise, Ulf Antonsson, sa då att det är rörmanschetterna som håller väldigt skiftande kvalitet och att det finns ”en hel del väldigt konstiga fel” att hitta i sortimentet. 

Ulf Berntsson säger att branschen trots allt har en del synpunkter på resultaten.

– Det är ju ett fall i badrummet och om vattnet når upp till manschetten på tvättstället då är nivån så hög i badrummet att det kommer rinna ut genom dörren ändå, du får en skada kring manschetten men en jätteskada utanför. 

Intill spånlådan står ett bord som är övertäckt av en presenning. Under finns ett gäng blandare som ska nagelfaras men de är hemliga. Vi går vidare till en station som sliter på just blandare. Här sitter en fastspänd vid en robotarm som har i uppgift att öppna och stänga den för att kolla kvaliteten.

– Vi trycksätter blandaren med 16 bar till exempel och då ska den vara tät under en kvart. Vi kör slitagetest på den, låter en arm öppna och stänga den i upp till 70 000 gånger och så trycktestar vi efter det och då ska den fortfarande vara tät.

Kan finnas enklare lösning:
Onödig teknik i värmepumparna?

Blandaren som just nu testas? Den skiner blankt och fint men går inte att fotografera av sekretesskäl. Lösningen blir att vi lägger en musmatta över den och knäpper av.