De tjänar pengar på kaoslagren VVS-firmorna inte mäktar med

Publicerad

27 sep 2022, 06:04

VVS-firmor har sällan tid att ta hand om överblivet material från avslutade jobb. Det blir liggande – eller slängs rentav. Då kliver VVS-Depån från Sundbyberg in och reder upp i röran.

Överallt står pallar, trälådor och kartonger fulla med verktyg och osorterade VVS-komponenter, huller om buller.

– Ändå har vi skickat sju pallar redan. När vi först kom hit gick det inte ens att komma in här, säger Memo Khalafian, vd på VVS-Depån.

Om du inte hittar i röran …
En spik kan rädda dig när du saknar rätt utrustning

Någon som orkar:
”Det är besvärligare men roligare att installera”

Vi befinner oss hos Rörgruppen AB, ett större Instalcobolag med högkvarter i Sollentuna. Likt de flesta VVS-firmor har de ett ”kaoslager” där överblivet material hamnar efter färdigställda jobb.

– Grossisterna vill inte ta tillbaka det om det inte är sorterat, förpackat och i samma skick som det skickades ut. En osorterad pall kastar de bara en blick på och säger att de inte vill ha den, även om det är fullt användbara grejer, säger Memo Khalafian.

Många gånger blir det mycket material över.

– Ofta ändras materialbehovet efter hand, under projektets gång. Redan beställda grejer behövs inte längre, eller man kanske behöver få fram fler grejer av en viss typ än man räknade med från början, säger kollegan Rickard Sandberg.

Den höga efterfrågan på VVS-tjänster och ökad pappersexcersis gör att VVS-firmorna oftast inte har tid att gå igenom det överblivna, enligt Memos och Rickards kollega Robert Frej.

– När de är färdiga med ett jobb har de bråttom ut på nästa. De bara kör hem grejerna och drar i gång med nästa uppdrag, säger Robert Frej.

Materialet blir liggande i ständigt växande volymer, tills mycket av det helt enkelt slängs eller skrotas.

– En fullt fungerande kulventil som är värd tusen spänn kan gå till skroten för ett par tior i mässingsvärde. Ett vansinnigt slöseri, och inte minst en negativ miljöpåverkan, påpekar Memo Khalafian.

Han pekar på en pall där kopplingar, ventiler och andra delar ligger prydligt förpackade i plastpåsar uppmärkta med antal och RSK-nummer.

– Bara den här halvpallen är värd tiotusentals kronor. När vi har en färdig retur, gör vi en lista med artikelnummer och antal. Därefter skickas det till grossisten, som i sin tur betalar tillbaka till kunden. Det är en vinn-vinn-affär, säger Memo Khalafian.

För Rörgruppens del är det främst en strävan efter resurseffektivitet som gjort att man anlitat VVS-Depån, enligt vd Göran Johnsson.

– Vi vill återbruka så mycket som möjligt. Det slängs ju så mycket annars, säger han.

VVS-Depåns arbete går alltså ut på att göra det som få VVS-firmor själva har tid med.

– Ibland hittar man gamla manometrar och andra grejer från 80-talet som ligger kvar i någon låda. Det säger något om hur svårt det är för firmorna att hinna inventera och röja undan, säger Robert Frej.

Det gäller alltså att veta vad som är vad, i mer eller mindre kaotiska materialansamlingar som kan gå många år tillbaka i tiden. Liksom att kunna bedöma vad som är användbart och vad som är utdaterat, och att identifiera vad som kommer från vilken grossist.

– Det krävs en väldig materialkännedom. Man måste vara rörmokare i grunden för att hålla på med det här, säger Memo Khalafian.

”Visst är det rätt mycket pilljobb att gå igenom allt. Man får börja med att röja undan de största grejerna, så man får lite arbetsyta. Sedan är det bara att jobba på för att få ordning på röran.”

Rickard Sandberg medger dock att det i vissa fall kan vara svårt att identifiera en ovanlig komponent.

– Ibland får man ringa grossisten och kolla. Ingen kan ju ha koll på varenda liten pryl som används i branschen, säger han.

Det verkar som ett tålamodsprövande arbete?

– Visst är det rätt mycket pilljobb att gå igenom allt. Man får börja med att röja undan de största grejerna, så man får lite arbetsyta. Sedan är det bara att jobba på för att få ordning på röran, säger Rickard Sandberg.

Man tar också rätt på beställningsvaror, som inte gått via grossist.

– Vi gör en prydlig lista, där vi spårar upp och dokumenterar vilket projekt materialet kommer ifrån. Sedan går den till ansvarig, och grejerna skickas till nästa jobb om projektledaren anser att det behövs där. Eller så säljer vi dem på auktion eller via outlet på nätet, säger Memo Khalafian.

Han visar en pall med överblivna vattenmätare, sorterade och RSK-märkta.

– Det finns alltid någon annan firma som behöver sådana här idag, men kanske får vänta tre månader på leverans. Nu kommer de att kunna köpa dem direkt, utan att nya mätare behöver tillverkas med ytterligare miljöpåverkan.

En del material sparas också för kundens servicebilar.

– Eftersom vi själva är VVS-veteraner så vet vi vad som brukar behövas i bilarna till servicejobb eller garantijobb, säger Memo Khalafian.

Slutligen sorterar man upp lagret och lämnar det städat och organiserat.

– Vanligtvis måste firmorna köpa eller hyra nya grejer hela tiden, även sådant de har hemma, för de hittar det inte i kaoslagret och de har inte tid att leta efter det. Vi lämnar efter oss ett prydligt lager där allt är inventerat och lätt att hitta, säger Memo Khalafian.

Läs också:
Då ska du kapa av skruven innan du borrar

VVS-Depån har även ett ”grönt paket”, där montörerna redan ute på bygget kan dumpa felbeställningar och överskottsmaterial i damm- och vattentåliga EU-pallar med lock. 

– Då slipper de släpa hem det. Vi hämtar pallarna och skickar i retur, efter att vi konsulterat med kunden om det finns material som kan levereras till andra pågående projekt, säger han.

Att VVS-Depån inledde den här verksamheten var mest en slump.

– Jag skadade ryggen på jobbet och kunde inte vara ute och skruva längre. Då började jag fundera på det här med resursslöseriet i branschen. VVS-Depån finns för att hjälpa andra VVS-företag med de här miljöfrågorna. Just för att göra det enklare för VVS-folket att fortsätta med det de är – VVS:are, säger Memo Khalafian.