Följde grossistens prislista – anmäldes av kunden

Kunden granskade fakturan och jämförde materialkostnaden med näthandeln – och fann att priset var 140 procent högre. Men kunden hade nog inte förutsett utgången i Arn som fick avgöra tvisten…

Efter VVS-arbeten i kundens villa i norra Storstockholm fakturerade företaget drygt 21 500 kronor för materialet i villans tvättstuga och källare. Bland annat handlade det om rördragningar och montering av tvättställ.

Några firmor fälls i Arn för höga påslag, andra inte. Entreprenadjuristen reder ut vad som gäller.
”Rimligt” materialpåslag – vad sjutton är det?

Hur kunde slutsumman för jobbet bli tiotusentals kronor dyrare än avtalat?
Företag hamnade i tvist om betalning för tilläggsarbeten och material

Kunden protesterade mot fakturan. Han hade gjort “stickprov” på prisuppgifter på nätet och hävdade att företaget gjort ett för stort prispåslag. Materialet var 140 procent högre än om han själv köpt det. Dessutom hade företaget debiterat för tio timmars arbete, trots att den faktiska arbetstiden var åtta timmar, enligt kunden.

När VVS-företaget inte höll med om det det gjorde kunden en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden, Arn.

Enligt villaägarens beräkningar skulle företaget betala tillbaka 10 700 kronor för materialet och runt 1 400 kronor för de extra timmarna:

– Jag redovisar bara de timmar vi lagt på uppdraget. När det gäller material följer vi Dahls prislista, medan kunden har jämfört vår uppspecade faktura med priserna i on-line-handeln, säger VVS-företagets vd och tillägger att den extra arbetstiden handlade om att de behövde besöka grossisten vid två tillfällen på grund av att materialet man köpte första gången inte passade.

– Jag har pratat med kollegor i branschen och de har ungefär samma priser som jag, säger VVS-företagaren. 

Arn gick helt och hållet på VVS-företagets linje och konstaterade att företaget i detalj redovisat materialåtgång och materialpriser.

Att kostnaderna för materialet hos en annan leverantör än den företaget anlitat kan vara lägre innebär inte att debiterad materialkostnad är oskälig, konstaterade nämnden som också slog fast att företag har rätt att ta betalt för tid för inköp av material. 

Kunden vägrade betala 30 procent av materialkostnaderna. Arn fick avgöra tvisten.
Tvist om materialkostnad: ”Jag hade kunnat köpa samma material för en tredjedel av priset”

“Skälig tid för detta är bland annat beroende av mängd, art och avstånd till leverantörerna”, skriver nämnden i beslutet.

Med hänsyn till vad företaget hade redovisat bedömde nämnden att företagets debitering framstod som skälig.