När larmet går får alla panik

Tut-tut-tut – larmet är öronbedövande och alla vet vad som gäller. Dags att ringa slamsugarföretagets akutnummer, skriver VVS-Forums Eva-Maria Fasth i en krönika om ett ifrågasatt system.

Det här är en återkommande paniksituation varannan vecka på sommaren, eftersom det enerverande larmet indikerar att den tre kubikmeter stora brunnen, som är nedgrävd under gräsmattan, är full. Något som den blir väldigt ofta, med gäster, barnens kompisar och släkt på besök.

Alla har stränga order om att kissa i skogen oavsett väder och trots myggornas attacker.

VVS-Forums medarbetare Marie Granmar har skrivit en bok om naturhus
”Jag vill visa möjligheterna på avloppssidan”

Rotavdrag för enskild avlopp har diskuterats i riksdagen
”Inför rotavdrag för enskilda avlopp”

Men när larmet går är det bara att ringa efter slamsugarbilen. Arborister har tvingats förvandla lönnen vid infarten till en stolpe, eftersom grenarna hindrade det stora fordonet från att komma in på tomten.

Förutom att det är dyrt, 1 150 kronor per tömning, känns det inte särskilt klimatsmart att stora tankbilar ska köra omkring med mitt och mina grannars fekalier som i bästa fall hamnar på en bondes åker, men i sämsta fall dumpas på deponi. Fram till för bara några år sen skickades mycket av stockholmarnas skit till Norrland för ”slutförvaring” med lastbilar och järnväg.

På kommunens hemsida läser jag att när slammet rötas, det vill säga bryts ned i en syrefri miljö, bildas biogas som kan användas till miljövänligt fordonsbränsle. Det är förstås bra.

Men nästa mening är starkt ifrågasatt: ”Slammet är dessutom näringsrikt med stort innehåll av fosfor och är mycket väl lämpat som gödningsmedel i jordbruk.” Slammet innehåller bland annat läkemedelsrester, kemikalier och tungmetaller som kadmium. Enligt Anders Finnson, miljöexpert på Svenskt Vatten, sätter PFAS-ämnen troligen stopp för slam på åkrarna.

Sanitetsentreprenören Birger Lundberg säger rakt ut:

– Det här är verkligen ett riktigt korkat system. Det är hål i huvudet som vi gör nu. Om man ska försöka sig på ett cirkulärt tänk så är det raka motsatsen. I dag används grundvatten, trots vattenbrist, till att spola toaletten, sen körs slammet med en stor lastbil, därefter släpps det ut och bidrar till övergödning.

– Flush and forget-feeling, kallar Birger beteendet att trycka på spolknappen och utan någon mer tanke bara göra sig av med skiten.

Enligt honom ska inte fekalier blandas och transporteras i vatten. 

Eller som Jan-Olof Drangert, professor vid Linköpings universitet, säger.

– Näringen ska ner i jorden, inte i vattnet!

Birger har en vision för hur det skulle kunna vara. Säg att vi alla byter ut våra toaletter mot Urine Diversion Dry Toilets (UDDT) som har en mikrospolningsfunktion för urin (100 ml vatten per spolning) och ansluter till en behållare för avföring.

I allra bästa fall kan regnvatten användas, men till fekalierna behöver inget dyrbart vatten alls. Avföringen faller genom en ränna och in i en inneslutningslåda under toalettens golv, där det samlas in av sanitetsambassadörer. De övervakar lådorna med AI-teknik som varnar när lådorna är reda att rengöras och bytas ut.

Sanitetsambassadören, inte vattnet, blir ”spolningen” som transporterar avfallet – outspätt och hygieniskt inneslutet – till reningsverket. Fekalierna neutraliseras med en metod som tar bort patogener och bakterier. Därefter mals allt ner och blir gödsel.

– Att ta hand om lådan blir en helt ny service och skapar nya jobb. För husägaren skulle tjänsten kosta runt 150 kronor i månaden.

Nya tuffare lagkrav för enskilda avlopp har införts
Så blir de nya reglerna för enskilda avlopp

Birger håller på och utvecklar en app och en våg som ger en signal när boxen väger 17 kilo. Då är det dags att byta boxen, något som sker automatiskt.

Och här ljuder inget larm som gör husägaren galen.