Eleverna flydde – så vände han VVS-utbildningen i Borås

Publicerad

25 nov 2021, 09:23

Lärarna trodde att jobbet var semester och förankringen hos VVS-företagen var dålig. Viskastrandsgymnasiet tappade elever, men hur kunde det vara så illa? Pierre Ekdahl började nysta i varför.

Branschen larmar om att VVS-utbildningen håller för låg nivå. Elever oroar sig för kunskapsluckor. Samtidigt finns skolor där nästan alla elever får jobb direkt. Vad beror skillnaderna på och vilka är framgångsfaktorerna? Vi tar avstamp i Viskastrandsgymnasiet i Borås.

På parkeringsplatsen till Viskastrandsgymnasiet mitt i knallestaden Borås trängs mopedbilar och epa-traktorer. Lövträden vid ån Viskan, som slingrar sig förbi skolan, går i rött och brandgult.

Fler söker sig till el- och VVS-programmen
Rekordhögt söktryck till VVS- och elprogrammen

VVS-elever är missnöjda på Jälla-gymnasiet
”Köp en pressmaskin och annat som vi behöver för att bli VVS-montörer”

Fyra olika inriktningar ryms inom Viskastrandsgymnasiets VVS- och fastighetsprogram. Förutom VVS och fastighet finns även kyl- och värmepumpteknik och ventilation. 

Här har arbetslagsledaren och VVS-läraren Pierre Ekdahl varit med och byggt upp en VVS-avdelning som förr inte var ”så mycket att hänga i julgran”. 

Som ung VVS-montör var Pierre Ekbladh med om en motorcykelolycka som satte stopp för hans montörkarriär. Istället skolade han om sig till yrkeslärare 1988, vilket visade sig bli en lyckträff. 

I Viskastrandsgymnasiet går tredjeårseleverna ut på företagen som gymnasiala lärlingar. Något som, enligt Pierre Ekdahl, förklarar varför närmare 85 procent av eleverna på VVS- och fastighetsprogrammet numera får jobb efter gymnasiet.

– Det finns skolor som har hela VVS-utbildningen som gymnasialt lärlingskoncept, men vi tycker att eleverna också behöver vara i skolan. Därför kör vi bara det i årskurs tre, förklarar han apropå kritiken som riktats från branschen om att modellen används av skolor som vill slippa undan utbildningsansvaret genom att förlägga undervisningen hos företag.

För elever på praktik använder sig VVS- och fastighetsprogrammet av det molnbaserade verktyget Loopme, där bland annat eleverna och lärare kan kommunicera med varandra. 

I 15 år arbetade Pierre Ekdahl som VVS-lärare på Lindholmens tekniska gymnasium på Hisingen i Göteborg. Men plötsligt började det dyka upp VVS-elever från Viskastrandsgymnasiet i Borås som ville börja på Lindholmen, en timmes färdväg därifrån.

– De var missnöjda med undervisningen och ville byta till en bättre skola, även om de fick pendla. Då var jag tvungen att ta reda på varför Borås-eleverna hellre ville utbilda sig i Göteborg. 

– Det visade sig att Viskastrandsgymnasiets VVS-avdelning hade haft tio lärare på tio år. Det var rörläggare som gick in som lärare i skolan och trodde att de skulle ha semester och som inte insåg att VVS-lärare är ett yrke. Nu satsar vi på att få in yngre förmågor som förstår att det tar tid innan man hittar sin identitet i lärarrollen, säger Pierre Ekdahl, som själv flyttade tillbaka till Borås för att vända den negativa spiralen på skolan. Han har också lyckats locka två av sina före detta elever att vidareutbilda sig till VVS-lärare och börja arbeta på Viskastrandsgymnasiet. 

Det första han tog itu med var att låta bygga en ny verkstad. Nästa steg var att kontakta alla hans tidigare elever i Borås som nu drev egna företag eller hade chefspositioner på VVS-firmor eftersom samverkan med företagen visat sig vara en framgångsfaktor.

– Jag äter ofta frukost hos VVS-grossisterna. Det är ett utmärkt ställe att knyta kontakter med folk i branschen, förklarar han och tillägger att han en gång hade sällskap av nio gamla elever. 

På flera håll i landet hörs kritik från elever på VVS- och fastighetsprogrammet som tycker att utbildningen är för dålig. Samtidigt varslar företagare om att eleverna som kommer ut på praktik eller söker lärlingsplats inte håller måttet.

Ett exempel som VVS-Forum tidigare skrivit om är Uppsala Yrkesgymnasium Jälla där missnöjet pyrt bland eleverna.

Alva Egemalm och Theo Åhsblom, som går tredje året på Jällas VVS- och fastighetsprogram, hör till eleverna som är starkt kritiska till utbildningen på skolan, där åtta lärare och tre programrektorer har slutat.

Eleverna är oroliga för att de inte kommer att klara av yrket eftersom de inte får de kunskaper de behöver, bland annat eftersom de saknar böcker, material och maskiner. I VVS-Forums artikel lovar skolans rektor bot och bättring.

– Det finns VVS-lärlingar under sitt tredje läsår som inte ens vet hur en polygrip fungerar, säger David Centerbäck, VVS-montör i Stockholm, som har stor erfarenhet av att handleda lärlingar och praktikanter. Han berättar att elevernas yrkeskunskaper från skolan kan skilja stort:

– Vi sätter verktyg i händerna på lärlingarna från första dagen och låter dem prova de vanligaste arbetsmomenten. Med rätt handledning lär de flesta sig väldigt snabbt, tillägger han.

Kristoffer Rexvik, vd på småföretaget Lomma VVS & Entreprenad, är en av dem som har negativa erfarenheter av den skiftande kvaliteten på undervisningen.

– Det kommer praktikanter till oss som nästan inte kan någonting. De som kommer under andra läsåret har väldigt lite produkt- och yrkeskunskap. Det här är alarmerande för branschen, ett problem som man måste ta tag i på en gång, säger han.

Han nämner praktikanter som upprepade gånger gör fel, genom att exempelvis gång på gång sätta lin på klämringskopplingar. 

– De elever som jag pratat med säger att de bara sitter i svetsbåsen på skolan, att lärarna är oengagerade. I bästa fall kanske de har fått prova på att slå en bock eller två en förmiddag, men inte upprepade tillfällen som krävs för att lära sig yrket.

Vilket är det grundläggande problemet?

– Om du frågar mig och åtminstone vad det gäller vår region så handlar det om dåliga lärare. Den låga kunskapsnivån på eleverna är ett vanligt samtalsämne oss företagare emellan. Jag gick VVS-utbildningen på 1990-talet och gängade, linade och bockade rör. Sådana här moment gjorde vi varje vecka, men det tycks man göra väldigt sällan i dag.

I en alldeles för liten byggnad i Liljeholmen strax utanför Södermalm i Stockholm huserar Rörentreprenörernas friskola i Stockholm – Refis. Branschens egen skola söker nu större lokaler på grund av det stora söktrycket från både blivande VVS-elever och de som söker till el- och energi.

Claudia Marcks kom från den högskoleförberedande skolvärlden när hon tillträdde som rektor på installationsbranschens egen yrkesskola för åtta år sen. Då programmen är helt väsensskilda behövde hon snabbt lära sig vad blivande VVS-montörer behöver, när det gäller verktyg och maskiner. 

Refis har bra siffror i Skolverkets statistik. 97 procent av eleverna tog examen med godkända betyg läsåret 2019/2020 och drygt 80 procent av eleverna hade fått jobb inom en treårsperiod efter avslutad skolgång. 

– En av framgångsfaktorerna är ordning och reda, istället för kaos, som tar mycket tid och energi. Skolkulturen, som vi arbetar mycket med, är också väldigt viktig. Vi försöker få alla att bli involverade i arbetet, har skyddsombud i alla klasser och ständigt återkommande kurser i arbetsmiljö, som även jag deltar i. Det är mycket viktigt att alla har det bra, att man gärna kommer till skolan. 

Claudia Marcks klickar snabbt fram i skolans digitala statistikprogram och ser att den aktuella närvaron är hög, 92 procent. Av de frånvarande står skolk och förseningar för 1,2 procent.

En annan framgångsfaktor är Refis goda rykte. Enligt Claudia Marcks är det ännu viktigare för tjejer, som ska in i ett så mansdominerat yrke som VVS-montörens. Det finns också elever som hoppat av från andra gymnasier och som vill in till Refis oavsett om det blir på el- och energiprogrammet eller VVS- och fastighetsprogrammet.

– Då blir skolan det viktigaste, inte programmet. 

VVS-utbildningen är en av de dyrare gymnasieutbildningarna. Hur lyckas ni få loss resurser för att hålla en bra kvalitet?

– Vi effektiviserar alla kringtjänster, till exempel har vi omorganiserat dokumentationskraven, som tar mycket tid. Inköp av material gör vi två gånger per år, vilket vi också sparar tid och pengar på. Men böcker har vi både i pappersform och digitalt, som Teknikhandboken. Det är för att anpassa för dyslektiker, men också så att de blir lättillgängligare för alla. 

Bristen på behöriga yrkeslärare är akut och innebär ett stort problem för branschen. Överlag i landet är en stor del av de verksamma yrkeslärarna obehöriga och behöver utbildas. För att täcka framtidens kompetensbehov behöver antalet utbildade yrkeslärare totalt sett öka med 1 130 fler lärare per år till 2031, enligt en rapport från Svenskt Näringsliv. 

Hur många av Refis lärare är behöriga?

– Vi har fem VVS-lärare, av dem är tre lärare under utbildning, en är klar med sin utbildning och en har inte påbörjat utbildningen än.

Skolans VVS- och fastighetsprogram har fått utmärkelsen VVS -college av VVS-branschens Yrkesnämnd (VVS-YN), där den tidigare VVS-läraren Henrik Johnsson är utvecklingsledare för certifieringen.

Just nu diskuteras handledarrollen på VVS-företag när eleverna är ute på praktik, en roll som VVS-YN vill stärka. 

– Vi hoppas att företagen vill engagera sig mer i VVS-utbildningen. Att företagen inte är nöjda med VVS-eleverna hänger mycket på företagen själva under praktiken, säger Henrik Johnsson.

– VVS-företagen borde se praktikanter och lärlingar som en investering istället för en belastning. Det är lika viktigt att investera i sin framtida arbetskraft som att köpa in snygga firmabilar. För du måste ändå ha anställda som kör bilarna. 

I VVS-YN finns branschorganisationen Installatörsföretagen och facket Byggnads representerade, som exempelvis är med och avgör vilka VVS-utbildningar som får klassas som VVS-college. I dag är det 54 gymnasieskolor som fått utmärkelsen.

– Vi vill inte sätta krokben för skolorna, utan hjälpa och stötta. Vi har ett flertal skolor nu som ligger i pipeline för att bli VVS-college, men som inte klarat alla kraven, säger han och tillägger att tidsfristen för skolorna har förlängts och att de fortfarande har en chans att kvala in.

Vilka är de vanligaste bristerna?

– Det kan handla om tillgång till verktyg, hur stämningen är på skolan och att skolan inte lever upp till det de säger att de erbjuder eleverna. 

Men även där förutsättningarna på skolan är de bästa är det inte alla elever som blir VVS-montörer, eftersom det kan vara svårt att få en lärlingsplats. Utan lärlingsplats i två år får man inte göra det avgörande branschprovet.

Drygt två tredjedelar av de utexaminerade VVS-eleverna beräknas få en lärlingsplats. Omkring 30 procent av eleverna går alltså tre år på VVS- och fastighets-programmet utan att bli VVS-montörer.

– Alla elever är ute på APL-praktik i årskurs två och då har de en chans att visa upp sig. Jag brukar likna APL vid en 15 veckor lång anställningsintervju, säger Henrik Johnsson.

I Viskastrandsgymnasiets nybyggda verkstad finns det nya lärarteamet på VVS- och fastighetsprogrammet, Simon Eriksson och Per Svensson, som är handplockade från branschen.

– Jag får en lönesänkning på 3 000–4 000 kronor i månaden, men jobbet som VVS-lärare ger så mycket glädje, framför allt när eleverna utvecklas. Man kan göra skillnad, säger Simon Eriksson.

Med i verkstan står Anna Bärgman, en av gymnasiets rektorer och tidigare ansvarig för skolans VVS-avdelning.

– Det blir en kontinuitet, en övergång som löser mycket när eldsjälen Pierre om några år går i pension, säger hon, 

Hon och Pierre Ekdahl står gemensamt bakom upprustningen av VVS- och fastighetsprogrammet på skolan som i somras fick utmärkelsen VVS-college. 

Pierre Ekdahl och Anna Bärgman har en samsyn om det mesta och menar att det är viktigt att både lärare och elever vågar sticka ut hakan och visa stolthet över VVS- och fastighets-programmet och Viskastrandsgymnasiet. Både lärare och elever har på sig en svart t-shirt med skolans logotyp i grönt.

Pär Lundström, expert på kompetensförsörjning på Installatörsföretagen, driver frågan om ett yrkesprov redan i gymnasieskolan, även för de blivande VVS-montörerna. Något som han ser som en bidragande lösning på att få en mer jämn kvalitet i utbildningen.

– I dag har vi ett yrkesprov som avslutar utbildningen på ETG, Elteknikcollege. Provet visar att eleverna är yrkesskickliga och installationssäkra. Yrkesprov på VVS-sidan är en förhandlingsfråga med Byggnads, men vi är överens om att det krävs någon form av branschcertifiering och vi behöver hjälpas åt med att kolla kvaliteten på utbildningen. 

– Vi måste ta ett eget ansvar. Det räcker inte med att förlita sig på Skolverket och Skolinspektionen, utan det behövs ett ömsesidigt förtroende mellan skola och näringsliv, säger han och nämner branschens egna yrkesgymnasier som har en nära kontakt med företagen.

Enligt Pär Lundström är det två friskolekoncerner, Praktiska och Yrkesgymnasiet, som satsat på Skolverkets och Utbildningsdepartementets koncept gymnasial lärling under hela studietiden, som fått mycket kritik från branschen. 

– Parterna på arbetsmarknaden har inte varit med och skapat den här lärlingsmodellen, som ger alldeles för låg kvalitet. Dessvärre undergräver den också utbildningar med god kvalitet, säger han.

Pär Lundström menar att det finns ett solklart samband mellan utbildningskvalitet och kvalitet på lärarna och att det därför borde finnas en tydligare karriärtrappa för yrkeslärarna. 

– Tyvärr blir elever lurade i dag. En skola som inte lever upp till styrdokumentens krav på att eleverna självständigt ska kunna förbereda, genomföra och dokumentera vanligt förekommande arbetsuppgifter, borde inte få fortsätta utbilda.

Branscherna ska ha en mycket tydligare röst i kvalitetssäkringen, anser Pär Lundström och pekar på ett reformpaket för yrkesutbildning som Installatörs-företagen och Svenskt Näringsliv håller på att arbeta fram. 

2020 slog Svenskt Näringsliv fast att gymnasieskolans utbud inte matchar arbetsmarknadens behov.

 ”Dagens svenska gymnasiala yrkesutbildning skapar stora utmaningar för den framtida kompetensförsörjningen”, menade man.

I ytterligare en rapport från juni 2021 från Svenskt Näringsliv hette det bland annat att yrkeselevers anställningsbarhet måste öka och att utbildningen borde avslutas med yrkesprov som godkänns av branschen. 

Maria Holmkvist är ny produktutvecklare inom VVS på Insu
”Utbildning och VVS är världens bästa kombination”

Strax utanför Borås finns en minnessten över bygdens hjältar – knallarna. De var Sjuhäradsbygdens egna entreprenörer som staten försökte kväsa, utan att lyckas. 

De här gårdfarihandlarna hade ett hemligt språk, månsing, precis som VVS-montörernas rörmokarslang. Knallarna var inte bara försäljare, utan också ett slags underhållare. De var kända för att vara roliga och slängda i käften. 

Lite av den andan visar VVS-eleven Anton Forslund prov på när han tar en kort paus i svetsandet och skjuter upp skyddsglasögonen i pannan.

– Om jag kommer att få jobb sen? Jag är 110 procent säker att jag får jobb efter skolan!