Vem sa att rörmokare inte kan ha stil?

Två småländska bröder och verkliga VVS-veteraner ställer föreställningarna om hur man kan se ut i branschen på huvudet. 

Bert och Mats Lindvall i Burseryd är egentligen pensionärer men de jobbar fortfarande med den rörfirma som deras pappa startade i början av 1950-talet. Bröderna har inte bara varit med längre än de flesta, de klär sig också annorlunda än många andra. Åtminstone ibland, som på bilden här ovanför. Den lade de upp på nätet under rubriken “Vem sa att inte rörmokare kan ha stil?”. 

Läs mer om arbetskläder:
”I dag ser arbetskläder mer ut som mode- eller sportplagg”

Läs mer om arbetskläder:
“Det är ganska många som tittar en gång extra”

– Vi var bjudna till en snickarkollega som fyllde 60 och då hade han skrivit “Klädsel: Hantverkarkläder”. Vi tyckte att det var skojigt att klä upp oss med fluga. Vi är väl inte så stiliga i vanliga fall kanske, när vi är ute och rörmokar. Det är inte så praktiskt att ha ljusa skjortor och fluga när man är ute och jobbar, säger Bert Lindvall.

Han står till vänster på bilden, i blått, med det plagg som är hans favorit och som han anser vara orättvist bortglömt.

– Västbyxorna tycker jag är väldigt bra. De har heltäckande rygg. Dels slipper man glipan där nere så att säga, dels blir det en avlastning eftersom man får hela tyngden från utrustningen på axlarna. Jag föredrog alltid dem men de går knappt att få tag på, jag vet inte om de stora tillverkarna gör dem längre. Men stilen ändras, det är väl så.

Bröderna har levt hela sina liv runt rörfirman i Burseryd och har sett hur yrket och utrustningen, inklusive klädseln, utvecklats. När de var små och sprang runt på pappans jobb klädde sig montörerna i slitna kostymer till vardags.

– På den tiden hade man varken knäskydd eller några extra fickor. Det fanns ju inga riktiga arbetskläder på 50-60-talet. Man hade personliga kläder som finkostymer som började bli uttjänta som arbetskläder. Blåbyxor och arbetsbyxor kom mycket senare, framåt 70-talet. Men störst var nog förändringen på 90-talet, med löshängande fickor och mobilfickor och annat som kom i den vevan.

Är det viktigt med stil på jobbet?

– Det är nog mest en vana. Man vänjer sig vid en viss klädstil och sedan vill  man ha de kläderna. Så var det för mig med de här västbyxorna, jag började med dem och sedan har jag hållit fast vid det. De yngre killarna går i midjebyxor och har vant sig med det.

Läs mer:
”Jag tar de största byxorna och sätter på hängslen”

Så att montörerna inte bär kostym längre är ingen förlust?

– Det är mest funktionen som är viktig. Jag brukar säga att jag har krupit mer än vad jag har gått i mina dagar, man ligger väldigt mycket på knäna och de tar stryk. Jag börjar känna av det i ena knät, det börjar bli slitigt. Nu gör det ont bara att titta på någon utan knäskydd, de är ett måste.