Flexibiliteten blev räddningen för Sveriges enda radiatorfabrik

En efter en har de svenska radiatorfabrikerna försvunnit och i dag finns bara en tillverkare kvar – Lenhovda Radiatorfabrik. Här berättar vdn om framgångsstrategierna och hur de anpassade sig till de nya reglerna om cc-avstånd ”över en natt”.

Mer om småländska VVS-framgångar
Rörmokaren som specialiserade sig: ”Vi är störst i världen på värmepumpar”

Arn-tvist om värmepump
”Räkna med skyhöga elräkningar om vattnet är 60 grader”

Fellingsbro, LVI, Thermopanel … Patrik Östangård, vd och ägare av Lenhovda Radiatorfabrik, rabblar upp svenska radiatortillverkare som har försvunnit sedan han klev över tröskeln till Lenhovda Radiatorfabrik för exakt 30 år sedan. Sedan början på 2000-talet är hans fabrik Sveriges enda radiatortillverkare, känd för sina sektions- och panelradiatorer. Att just Lenhovda Radiatorfabrik har lyckats streta emot i alla år, när andra fabriker har lagts ner och flyttats utomlands, beror enligt Patrik Östangård på småländsk klurighet och förmåga att anpassa sig.

– Vi kan aldrig konkurrera med de stora jättarnas volymer, utan flexibiliteten är vår styrka. Vi kan producera nästan allt som kunden önskar och är inte rädda för att gå nya vägar, som våra satsningar på centrumkopplade radiatorer, takstrålvärmare och solhybrider. 

– När det nyligen kom nya branschregler på cc-avstånd i våtrum blev det ett herrans liv i branschen, men vi ställde om över en natt, säger Patrik Östangård. 

”När det nyligen kom nya branschregler på cc-avstånd i våtrum blev det ett herrans liv i branschen, men vi ställde om över en natt.”

Radiatorfabriken grundades 1936 när Norrhults Gjuteri behövde ett komplement till sin värmepannetillverkning. Verksamheten placerades i Lenhovda, intill järnvägen som under flera decennier band ihop bruks- och industriorter i östra Småland. Med åren byggdes villakvarter runt fabriken där många av företagets anställda bodde. Patrik växte själv upp i ett av husen bredvid fabriken.

– När gubbarna gick till jobbet på morgonen var det som i filmscenen där de sju små dvärgarna går på rad till gruvan. I dag finns mycket större industrier i Lenhovda, men fabriken är fortfarande en viktig del av samhället.

– Familjer har arbetat här i generationer. En av våra anställda är tredje generationen som arbetar i fabriken och nu ska hans son sommarjobba här i år. 

Patrik Östangård började arbeta ute i produktionen strax innan den stora finans- och fastighetskraschen i början av 1990-talet, och han minns ett par tuffa år innan allt vände uppåt igen. När han köpte ut den tidigare ägaren 2004 hade han arbetat med alla moment i tillverkningen. Att som företagsledare känna till produktionens alla delar och begränsningar, vad som går att genomföra och vilken plåtkvalitet som är bäst, ser han som en stor styrka.

– Jag tror man tar bättre beslut då. Är någon sjuk hoppar jag gärna in och jobbar. Det är ute i produktionen som jag trivs bäst, allt det administrativa är nödvändigt ont som jag gärna överlåter till andra.

I fabriken råder full aktivitet. Patrik Ös-tangård tar täten genom lokalerna. Även om själva produkten i stort sett har samma konstruktion som på 1930-talet har metoderna förändrats de senaste decennierna. När han började på företaget användes maskiner från mitten av förra seklet och all svetsning gjordes manuellt. I dag är delar av produktionen automatiserad med moderna maskiner och robotar.

– Med robotar ökar vi produktiviteten och frigör samtidigt kompetent personal till andra uppgifter som logistik.

Själva tillverkningsprocessen börjar med att plåtrullar, som kallas coil, matas in i en press där plåten formas till detaljer som ska användas till antingen sektions- eller panelradiatorer. Plåtdetaljerna går sedan vidare till en robotcell där moduler svetsas ihop och läggs på lager. Först när de får en kundorder byggs modulerna ihop, skräddarsytt enligt kundens önskemål, och provtrycks i stora kar med vatten. Patrik Östangård stannar till vid ett av provkaren där hans brorson Mattias Östangård provtrycker en större radiator. Ett par bubblor stiger mot vattenytan, och Mattias Östangård gör sig redo att svetsa igen hålet när radiatorn kommer upp ur karet. Nästa steg är måleriet där den avfettas och fosfateras i en rostskyddsbehandling innan den grundmålas och bränntorkas. Därefter pulverlackeras radiatorn och härdas. Ytbehandlingsprocessen tar tre timmar, sedan är radiatorn färdig för emballering.

Patrik Östangård smiter in i en mindre lokal, mellan provtryckningen och måleriet, för att visa upp en annan produkt, företagets takstrålvärme som finns installerad i industrilokaler, tennishallar och andra stora fastigheter där standardradiatorer inte räcker till. Han hälsar på två anställda som arbetar i rummet. Radiokanalen som männen lyssnar på avslöjar att de kommer från någon av länderna i Östeuropa.

– Konkurrensen om duktig personal är hård i en sån här liten region, men vi har fått tag i bra personal. Några är från Östeuropa och har kommit hit för att skapa sig ett bättre liv, säger Patrik Östangård och berättar om anställda som har integrerats i samhället genom arbetet. 

– En av killarna kom hit med fru, tre barn och bara tre resväskor. I dag har de nytt hus, ny bil, pensionssparande och är stolta svenskar.

Rundturens slutdestination är fabrikens senaste utbyggnad, en produktionshall på tusen kvadratmeter som byggdes 2016. Fram tills nu har hallen använts som materiallager och arbetsstation för montering av kylmoduler till solcellspaneler, men nu töms lokalen. Under andra halvan av 2021 och början på nästa år ska hallen göras om till en ny avdelning för tillverkning av panelradiatorer.

– Midsommar 2022 ska fabriken ha tre liner igång. En för panelradiatorer, en för sektionsradiatorer och en för konvektorer. Vi har inga externa ingenjörer som hjälper oss utan allt byggs av oss bonnpojkar så vi får det på vårt sätt.

”Vi har inga externa ingenjörer som hjälper oss utan allt byggs av oss bonnpojkar så vi får det på vårt sätt.”

Även Lenhovda Radiatorfabrik har fått anbud genom åren från ledande företag i branschen, men Patrik Östangård vill inte sälja. Dels vill han säkerställa att fabriken och dess industrihistoria finns kvar på orten och dels har han ett arbete som han älskar och delar med sin familj. Hustrun Åsa Östangård är ekonomiansvarig, dottern Tilda Östangård sitter i styrelsen och sonen Viktor Östangård är vice vd och arbetar i produktionen. 

Viktor Östangård ville börja arbeta i fab-riken direkt efter gymnasiet, men fick inte för sin pappa som ansåg att han först behövde skaffa sig erfarenhet av hur det är att jobba för andra arbetsgivare. Efter sju år på det lokala VVS-företaget Åseda Värme & Sanitet arbetar han nu som reparatör och tekniker i produktionen för att lära sig hela kedjan.

– Åren i VVS-branschen gör att han ser allt från en installatörs synvinkel, vilket är en bra erfarenhet. Nu skolar jag in Viktor och tre andra unga killar så att de kan fortsätta vårda fabriken och se till att den lever vidare den dagen jag tar ett steg tillbaka.

Toppmodern kylteknik i fabriken
Medelhavsmaten i Tumba kyls av tyska förångare