Cad-experten: ”Vi konstruktörer måste vara ute på plats”

VVS-ingenjören Åke Andersson brinner för Cad men varnar för en blind tilltro till digitala modeller. ”Unga konstruktörer vet inte hur man bygger ordentligt”, säger han.

VVS-kompetensen med från start
Arkitekten: Här finns ett fokus på att rörsidan ska få sina schakt

VVS-montören har tröttnat på trängseln
Han tar strid för rörens plats på bygget

Åke Andersson i Göteborg är VVS-ingenjör och har jobbat med projektering i tio år. Han sysslar också med att utbilda i VVS-ämnen och design i Cad-verktyget. Han gillar det så mycket att han också går under namnet ”Cad-Åke”. Men han tror inte på digitala lösningar som det främsta sättet att få bort strulet med felaktiga utrymmen för installationer och det merarbete som det skapar.

– Jag har undervisat folk i Cad-design sedan 2013 och jag pratar ändå med varje grupp om att samordning är viktigt och att man inte ska lita så mycket på modellen. Modellerna vi jobbar med visar bara det som finns i datorn men det är inte säkert att de stämmer överens med verkligheten. Eftersom Cad är verklighetstroget så börjar en konstruktör snabbt tänka att så här är det. Men då har man inte gjort de platsbesök som man måste göra, särskilt i renoveringsprojekt. Även i nybyggen är det värt att tita på pappersmodellen, prata med arkitekten och så vidare. Det är lätt att tro att man har full koll i en 3D-modell men det har man inte, säger han.

Åke Andersson förespråkar möten, ansikte mot ansikte, och fysiska besök på byggen tidigt i projekten.

Varför skiljer sig digitala ritningar och verkligheten åt?

– Jag håller med, varför? Det borde inte göra det men vanliga fel är att modellen inte visar bärande balkar till exempel. Det kan det vara någon som glömt eller struntat att rita in balkarna eller tänker att alla fattar att det sitter balkar där så då ritar vi inte in det. Det finns också olika lager i de här verktygen som man kan tända och släcka och då är det lätt hänt att någon viktig del inte syns på skärmen för att man råkat trycka på någon knapp. Det kan också finnas gamla ritningar som inte stämmer längre och det blir inte av att åka ut och kolla upp hur det verkligen ser ut, för varför bränna pengar på det om det inte är vårt ansvar?

Har du några sådana exempel?

– Jag hade ett projekt i Danmark där balkar var inritade som vi förhöll oss till. Det var ett renoveringsprojekt i en gammal byggnad. Där hade balkar böjt sig och hängde fem centimeter lägre än i modellen, så den stämde inte. Alla kanaler nära betongen fick man gå hem och rita om. För oss konstruktörer så gäller det att vara ute på plats. Ställa sig på en stege och titta in i undertaket, filma, fota, mäta, bekanta sig med verkligheten. En del av de här löses på plats-problemen beror på unga konstruktörer som inte vet hur man bygger ordentligt, som ritar så att isoleringen inte får plats och så. Det finns till och med en inställning i Magicad, ett populärt program bland VVS-konstruktörer, där isoleringen oftast är osynlig på skärmen för att spara på datakraft. Isoleringen kan finnas där men syns inte i bilden. Är man ny och färsk och stressad så är det lätt hänt att missa det.

Ut och möt, ut och mät alltså?

– Ut och möt, ut och mät, det är en positiv sammanfattning. Det ska jag börja trycka på tröjor. I alla projekt som varit heldigitala så har det blivit ett jäkla härj, eller en överrepresentation av strul i alla fall. Det är min erfarenhet.

Så varför gör inte alla på det viset då?

– Jag tror att det finns en illusion på kundsidan att saker blir billigare om man sparar in på besök, möten och sådant. Men det stämmer inte. Man hör ju det pratas om att ju billigare projektet är i början desto dyrare blir det ofta i slutet, det tror jag alla inblandade yrkesgrupper kan känna igen sig i. Våga investera tid och pengar i början när det faktiskt går att ändra grejer istället för att hålla tummarna för att det inte ska bli något strul. Man har väl märkt av en ökande tidspress, timpriserna sjönk länge i Stockholm och jag kan inte tänka mig att kunderna plötsligt vill betala mer.

Experten om trånga schakt och isoleringsbristerna
”Man blir ju ledsen, men det är tyvärr så här verkligheten ser ut”

Är beställaren den skyldiga i den här problematiken, eller är det ett triangeldrama mellan montörer, konsulter och arkitekter?

– Om man förenklar det så är det ett triangeldrama. Men börjar man gräva i det så är det mer komplext. Jag tror inte att det går att peka ut en yrkesgrupp som skyldig, men det är det jag tror att vi alla gör. Vi konsulter pekar på arkitekten och arkitekten pekar på oss, ingen pratar med montörerna och de tycker att både arkitekter och konsulter inte vet vad de håller på med. Om jag får vara luddig så är bristande kommunikation i många delar av ledet boven i dramat.