Små kliv tillbaka efter corona

Publicerad

24 mar 2021, 06:00

| Uppdaterad

26 mar 2021

I slutet av augusti insjuknade ensamföretagaren Hans Hedström i corona. Drygt fem månader senare är han med försiktiga steg på väg tillbaka in i jobbet. ”Jag har haft tur”, säger han.

Läs också: Nystart under pandemin
Nystartaren Emil: ”Det svåraste är att nå ut”

Läs också: Smittsäkert sjukhus
Undertryck och filtrering ska hindra smittspridning på nya sjukhuset

Det var ”full rulle och lite till” för Hans Hedström, 63, i Falun, med fulltecknad orderbok och upp till sex kundbesök om dagen, när sjukdomen slog till.

– Jag levde på ungefär som vanligt. De som jag hade hört berätta om hur det var att få corona beskrev det som en vanlig influensa så jag var inte särskilt orolig. Jag försökte hålla avstånd och undvika att åka ut till kunder med symtom, men det gick inte alltid. En del vill gärna vara nära inpå, säger han.

Genom det egna företaget, HHs Ringservice i Falun, installerar och servar han värmepumpar och andra energilösningar, framför allt hos privatkunder, i hela Dalarna och delar av Gästrikland. 

Hans Hedström var i bra form och van vid ett högt tempo med runt 50 timmar jobb i veckan. Han har alltid varit fysiskt aktiv. Under 1970- och 80-talen spelade han hockey i division ett, och han har fortsatt att träna och gå långa promenader med frun Gunnel. Målet har varit en halv mil per dag. Trots det hårda slitet gillar han att jobba.

– Det är roligt att hålla på, framför allt när man lyckas lösa saker på ett bra sätt så att kunden blir nöjd och så är det ofta. 

Men plötsligt, i slutet av augusti, kände han sig ovanligt trött. Frun insisterade på att han skulle gå till läkaren och ta prover. Till slut gav han med sig. Två dagar efter läkarbesöket fick han beskedet att han smittas av covid 19. Strax därefter satte en dramatisk vårdkarusell igång med 41 dagar på intensivvårdsavdelningen, respirator som kopplades på och av, två lunginflammationer och behandling på infektionsklinken.

Det gjordes försök till smittspårning, men de lyckades inte hitta ”källan” varken bland kunder, familj eller bekanta.

– Det kan ha hänt var som helst, säger han.

Frun smittades också, men fick en lindrigare variant.

De mest dramatiska ögonblicken från sjukhustiden har han inga egna minnen av, men vårdpersonalen har fört en dagbok i ord och bilder för att han ska kunna ta del av vad som hänt. 

– Det är omtumlande, men mest intressant och spännande att ta del av, säger han.

En sak som förvånat honom i efterhand är att han trodde att han varit vaken mycket mer än vad han faktiskt var på sjukhuset.

Under de medvetna stunderna funderade han mycket på företaget, hur det skulle gå om han inte fanns kvar. Han började se över sina utgifter och den nya bilen som han hade plockat ut under våren lades ut på annons. Från sjukbädden bad Hans sin fru att kontakta kunderna och rekommendera dem att vända sig till andra VVS-företag för att få hjälp.

– Jag har många trogna kunder som jag känner sedan länge och vissa valde att vänta. Många har hört av sig och skickat sms och blommor. Det är trevligt att känna att man behövs, säger han.

Hans fru och dottern kunde fixa det nödvändigaste med företaget, som att avboka kundbesök, kontakta leverantörer och betala räkningar.

– Men det var inte lätt för dem att hitta alla uppgifter som behövdes, så det hann komma några betalningspåminnelser.

Det är något han tänkt på mycket i efterhand, hur viktigt det är att ha ordning och reda på alla papper, helst ordentligt uppmärkta i olika pärmar, och att det finns någon mer som har tillgång till lösenord och inlogg till bankkonton. 

– Överlag ska man nog vara mer öppen med vad man gör så att någon annan kan rycka in om något skulle hända. Särskilt som ensamföretagare.

När han skrevs ut från sjukhuset 21 oktober kunde han inte stå på benen eftersom alla muskler förtvinat. Han fick använda gåbord och rollator innan benen började bära.

– Jag kunde inte bära en matkasse eller öppna en petflaska.

Visst fanns det dagar när han var rädd för att han inte skulle klara sig, men han har också många fina minnen från sjukhusvistelsen, som glädjen när han efter ett par veckor fick ta emot besök från hustrun, barn och barnbarn. Och de många varma samtalen och skratt med personalen som fanns vid hans sida dygnet runt. Vissa blev han särskilt fäst vid.

– Det jobbigaste var att jag inte kunde prata eftersom jag hade en tub inne i halsen under mesta tiden, en så kallad track, så jag fick använda en pekskärm för att kommunicera.

Ekonomin har han klarat bra tack vare att han varken privat eller i företaget har stora omkostnader. Sjukpenningen som han nyttjat för första gången på 20 år har täckt det nödvändiga. Från mitten av januari började han jobba två timmar om dagen under fyra veckor. Mest blev det datorjobb och telefonsupport eller ett kundbesök i närheten. Mycket mer hanns inte med på de två timmarna. 15 februari utökades jobbtiden till halvtid. Fritiden använder han till att bygga upp hälsan, bland annat med träning och promenader med hustrun. Det blir mer tv-tittande än tidigare och en del husfix hemma. Han är också med i två forskningsstudier om covid-19, går på återbesök och provtagningar.

– Målet är att komma tillbaka på hundra procent. Kanske inte 50-timmarsvecka igen, men jag har svårt att säga nej.

De tyngsta VVS-jobben som kräver att man står på knä har han släppt helt och fokuserar helt på värmepumpsuppdragen, som ombud för Nibe.

– Jag har egentligen aldrig gillat kök- och badrumsjobb. Jag tycker att det är bökigt att hålla på med och nu har jag mer ont i knäna och är stel i högerhanden. Annars mår jag bra men har fortfarande problem med ett sår i halsen efter tracken som gör att det stramar. Jag väntar på tid för röntgen.

När det gäller hur han ser på säkerheten och hälsan är det stor skillnad mot tidigare, berättar han.

– Jag är noga med avstånd, handspritar och tvättar mig ofta och informerar mina kunder om att jag har haft corona och att jag behöver mer framförhållning med jobben. 

Det fungerar bra, tycker han. Trots den tuffa tiden är Hans Hedström ändå tacksam över att det inte blev värre.

– Jag tycker själv att jag kommit tillbaka otroligt snabbt och är glad att jag klarat mig så bra. 

Jag tänker att det beror på grundhälsan, att jag var fysiskt stark och envis. Men man kan ändå aldrig rå över en sjukdom. Rädd ska man inte vara, men försiktig. Det är inget jag vill vara med om igen.

Läs också: Vaccinkyla
Så hålls coronavaccinet extremkallt från Flandern till svenska överarmar

Hans Hedströms 3 tips till andra företagare:

1. Var öppen och berätta för andra i din närhet om vad du gör och vad jobbet innebär. Ju mer andra vet om företaget desto lättare är det för någon annan att kliva in och ta över om det skulle behövas. Samarbete med andra kollegor i branschen är jätteviktigt. ”Man ska hjälpa och inte stjälpa varandra.”

2. Ha ordning på papperen och sortera upp dem i olika pärmar som är märkta så att det är lätt för andra att hitta det som behövs. Se också till att det finns någon annan som har tillgång till inlogg och koder så att räkningar kan betalas.

3. Var noga med handhygienen och förklara för kunder att det är viktigt att de säger till om de har några sjukdomssymtom när du ska göra hembesök. Var också tydlig med att det är viktigt att ni håller avstånd från varandra.