Tio minuters träning för att hålla till pension

Följ med till rörfirman där personalens första jobb varje dag är att träna tillsammans. Det har blivit ett lyft både fysiskt och socialt.

Klockan är sju på morgonen och i ett vitmålat lunchrum i Ystad lägger åtta män och två kvinnor i arbetskläder sina huvuden på sned samtidigt. Det är inte för att de hört något konstigt. Så här börjar de varje arbetsdag. På Sture Anderssons rörinstallationer har man satsat på daglig träning som friskvård. Ibland är det yoga, ofta använder de ett program utvecklat av Galaxen Bygg med övningar särskilt anpassade för branschen. Den här morgonen visar instruktörerna i videon hur de ska värma och mjuka upp muskler och leder inför en dag där många kommer att stå, krypa, sitta och ligga i obekväma positioner medan de gör sitt jobb.

– Jag har haft problem med nacke, rygg och axlar. Problemen finns fortfarande där, men det har blivit betydligt bättre sedan jag började vara med på träningen, säger Anders Månsson, en av firmans VVS-montörer.

Han tränar inte annars, ”prioriterar att skruva med bilar och lite sådant”, och tycker att det är ett privilegium att kunna göra det på arbetstid.

– Man är inte alls så stel efteråt, man är uppvärmd och förberedd på dagen på ett helt annat sätt, känner sig betydligt piggare. Det blir också en social grej att man träffas och hinner prata. En del är ute på byggen och det är inte alltid man hinner se dem annars.

Läs också:
Här är de vanligaste arbetssjukdomarna och skadorna

Förutom morgonpassen går Anders Månsson då och då och får massage i förebyggande syfte, något han kan göra för friskvårdspengar från arbetsgivaren.

– De är rätt så generösa med sådant faktiskt. Mår man bra så att man slipper vara hemma från jobbet så blir det en vinst både för företaget och en själv, en win-win för båda, säger han.

Företaget erbjuder samtliga anställda att vara med på träningen. Det är inte alla som nappat, men morgonrutinen har snabbt blivit populär bland dem som prövat, säger Ulrika Göteby, ekonomiassistent på Sture Anderssons rörinstallationer och den som håller i projektet.

– De som är med är väldigt engagerade. När vi ibland tycker att vi kanske ska ställa in dagens träning så protesterar de högljutt. Det är väldigt roligt eftersom vi har valt att prioritera det här, det är viktigt för att personalen ska hålla sig frisk i längden, säger hon.

Att må bra hela arbetslivet är långt ifrån någon självklarhet för kroppsarbetare. När förslaget om höjd pensionsålder kom för drygt två år sedan lät tidningen Byggnadsarbetaren undersökningsföretaget Novus fråga drygt 1 100 av Byggnads medlemmar över 55 år om deras hälsa.

56 procent av de svarande trodde inte att de skulle orka jobba till 64, den nya lägstaåldern för att ta ut allmän pension från och med 2026. 85 procent hade besvär med värk i kroppen. 78 procent sa att de någon gång de senaste tre åren behövt ta värktabletter för att kunna arbeta.

– Under årens lopp har man sett många gubbar, det är mest gubbar man jobbat med, som inte har gått klart till pension. De har fått gå i förväg för de är söndervärkta. Det känns som ett hån när de ska höja pensionsåldern, säger Anders Månsson.

Läs också:
”Jag har kört över min kropp för många gånger”

Han började arbeta som VVS-montör 1979 och har en historia han delar med många. Att arbeta i samma ansträngande ställning hela tiden gjorde till slut att hans kropp gick sönder.

– Jag fick allvarlig tennisarmbåge efter att ha hållit på med ensidigt jobb en längre tid ute i Kista med kylvattenmontage. Det blev så illa att jag gick på en massa behandlingar. Det var värktabletter, det var muskelavslappnande, jag gick på akupunktur, jag hade speciella bandage på armen för att den skulle slappna av. Det hade gått för långt. Jag gick till Bygghälsan och fick hjälp med att komma till handkirurgen på Södersjukhuset. De förlängde senan i armen på mig och sedan dess har jag inte haft några problem, säger han.

Vad var det som låg bakom dina problem?

– Enformigt jobb. I den bästa av världar ska vi ha arbetsrotation, för enformigheten är inte bra. Jag höll emot med vänsterarmen hela tiden när jag skulle dra kopplingar och i en massa andra moment också. Det gjorde att vänsterarmen blev statiskt spänd.

Under sina 40 år i yrket, varav många som facklig representant, har Anders Månsson sett många sorters skador hos arbetskamrater.

– De senaste tio åren har det varit en större förändring i hur man pratar. Men jag tror att det fortfarande finns en kultur ibland där det ses som manligt att bita ihop. Det låter som en floskel men jag upplever ändå att det kan vara så att attityden är att ”det är inget att gnälla över”. Men gör man sig illa så måste man söka hjälp, man ska inte gå runt och ha ont. Jag tror att det är många som lider i onödan, säger han.

Samtidigt vet han att verkligheten ute på arbetsplatserna inte alltid gör det lätt att tänka på korrekt ergonomi och att skona den egna kroppen.

– Tidsplanerna är snåla och det blir stressigt. Då kan det bli att man blir slarvig mot sig själv. Det är svårt för oss att slarva med själva jobbet för då uppstår en läcka direkt. När vi är på byggen så känns det ofta som att vi på rörsidan är satta på undantag. Först bygger man upp en massa, sedan kallas vi in och ska vara klara på nolltid.