”Man blir lite till sig för det är så jädra roligt”

Anton Larsson har inte varit VVS-montör länge men brinner av hantverkskärlek. När han visade upp vad han kallar byxböj på nätet fick han en lika sprakande respons.

”Det där kräver yrkesskicklighet och god kännedom om materialet. Det bästa jag sett på mycket länge”. Det är en av många kommentarer på inlägget i Facebookgruppen Rörmokare utan gränser där Anton Larsson, 21, från Lidköping presenterade sin senaste skapelse. Ett inlägg som fått hundratals tummar upp och inte en enda surande emoji.

– Jag blev överraskad över responsen, det var bara positiv feedback. Inte minst eftersom många som skrev att det var ett bra hantverk och god yrkesskicklighet var lite äldre. Det var väldigt roligt, säger han.

Han har jobbat på Assemblin i Lidköping i tre år och är stationerad på Lantmännen. Det var där han kom med förslaget att göra sin byxböj. En ny blåsmaskin skulle ersätta två mindre för att förse ett par fermentorer med luft och för det behövdes större rör. Det skulle bli ett DN150-rör istället för två 100.

– För att få en snällare gång och mindre motstånd så tillverkar vi ett sådant här byxör, föreslog jag. Det tar lite tid men resultatet blir bra, säger Anton Larsson.

Läs mer om hantverksskicklighet: ”Det här är finare än Nobelpriset”

– Jag gick ut i verkstaden och började skära i två 150-böjar och delade dem i 45 grader. Sedan delade jag av dem på mitten och mätte ut omkretsen delat på fyra för att få ut fyra referenspunkter på böjen. De två som är mitt för varandra vet jag att de lodar ned på böjen på var sida. Det är där känslan kommer in, man slipar och passar och riktar för att få bra svetsfog.

– Jag skar och kapade och punktade ihop halvorna och på andra sidan punktade jag dit motsvarande 45:or så att alltihopa ser ut som en byxa. Jag blev riktigt nöjd själv, det var över förväntan att det gick så bra för det är inget man gör varje dag. Det här kommer att ge ett bättre flöde för luften att dela sig.

Anton Larsson har länge velat lära sig allt. Han har tittat på bilder, plöjt Youtube-videor och frågat alla montörer i sin närhet om allt möjligt. Ibland tills de tröttnat på honom, säger han. Men han kan inte hjälpa det, lusten till det traditionella hantverket är så stor.

– Ända sedan jag började skolan har jag haft ett brinnande intresse för industrirörmontage, svetsning och skärning och allt vad det kan innehålla. Det är något med det här härliga hantverket. Jag gillar de gamla metoderna där det verkligen krävs tanke och känsla och man får skapa själv. Man blir nästan lite till sig bara man pratar om det för det är så jädra roligt.

Det kanske är svårt för en 21-åring att vara nostalgiker och han vill inte låta som en bakåtsträvare, men en del av äldre tiders arbetssätt saknar han.

– Mycket av dagens rörmokeri är montagearbete, att sätta ihop färdiga grejer, och hantverket har fasats bort. Förr kunde i regel alla rörläggare svets och byggnation men det är en sak som inte existerar på samma sätt i dag. Dels för att det är så pressat med tid, dels finns inte kunskapen.

Har du några råd till den som vill ge sig på något som din byxböj?
– Jag tror att man först och främst ska ha tålamod och verkligen ta sig tiden att göra en sådan här sak noga. Gör det ett steg i taget så att du inte hafsar ihop det. Var noga med förarbetet, det är det viktigaste i svetsbranschen. Det kan sätta många sinnen på prov. Man måste hålla sig lugn och ta ett steg i taget.