Riskkapitalister driver uppköpsvåg

Installationsjättarna växer och även uppstickare har gett sig in i förvärvsjakten. VVS-Forum har funnit orsakerna till uppköpsvågen.

Kristian Grönskog och hans pappa Dan hade tänkt att det skulle vara deras ”båtskjul” men det fungerar i dag som Instalco-företaget Tofta Plåt & Ventilations kombinerade kontor, lager och verkstad i Lidköping.

– Det blev mycket bättre än jag trott, säger Kristian Grönskog om att ha sålt familjeföretaget.

– I Instalco är andan att alla bolag delar med sig av sina erfarenheter och framgångsfaktorer. På det sättet utvecklas företagen och att känna att vi levererar en bättre produkt i dag än tidigare ger en trygghet, säger Kristian Grönskog.

Att vara en del av en större koncern gör att det känns tryggare även på andra sätt.

– Jag har fått ett supernätverk när det gäller sådant som bara gav magont förut. Förut satt jag ensam med mina bekymmer och var tvungen att försöka lösa dem själv. Nu är lösningen bara ett samtal bort.

Det har även blivit lättare för honom att våga nyanställa.

– Om vi får lite att göra här någon månad så finns det någon annan inom koncernen som har mer. Våra montörer kan till exempel åka upp till Stockholm någon månad och jobba. Jag behöver aldrig sparka någon på grund av arbetsbrist.

Robin Boheman, förvärvs- och affärsutvecklingschef på Instalco, har varit med sedan koncernen startade 2014 och involverad i alla förvärvsprocesser sedan dess. I dag består Instalco av cirka 40 bolag i Sverige, Norge och Finland och omsätter totalt drygt tre miljarder kronor.

– Vår strategi har hela tiden varit att köpa välrenommerade bolag som över tid visat god tillväxt och lönsamhet. Vi köper inga företag som går dåligt för att försöka vända på det. Viktigt är också att bolaget ska vara en stark aktör lokalt. Affärerna är i slutänden lokala i den här branschen, säger Robin Boheman.

Ett bra ledarskap i företagen är en annan viktig aspekt vid förvärven.

– Tanken är att entreprenören ska stanna kvar i bolaget och driva det vidare med hjälp av oss. Vi ska fungera som en partner till entreprenören.

Till de gemensamma stödfunktionerna hör inköp, affärsutveckling, utbildning, kommunikation och ekonomi.

En grundtanke är också en stor frihet för bolagen som behåller sina tidigare namn och sin företagskultur.

– Vi såg en öppning i marknaden för vårt koncept. Det finns andra stora spelare där alla bolag ska se likadana ut och jobba på samma sätt. Vi brukar säga att våra bolag gör en ”försäljning light”. Bolagen har mycket självbestämmande kvar, men får ta del av fördelarna med att vara med i en grupp. Det innebär samtidigt att de både måste tänka på vad som är bäst för det egna bolaget och för gruppen som helhet, säger Robin Boheman.

Instalco ska vara tvärfunktionellt med i första hand el, VS och ventilation i alla regioner där koncernen finns. Det kompletteras sedan med tilläggstjänster som kyla och sprinkler.

Bolagen samarbetar både inom och mellan olika tekniska segment. Det kan handla om kunskapsöverföring, korsförsäljning och att gemensamt ta multi-disciplinära projekt.
Majoritetsägare vid starten 2014 var riskkapitalbolaget FSN Capital som var med och tog Instalco till börsen våren 2017.

Instalcos målsättning är att omsätta närmare sex miljarder kronor runt 2020 med en rörelsemarginal på åtta procent.

– Det betyder att vi måste förvärva många fler bolag och det blir förstås en stor utmaning. Men det finns fortfarande många fina bolag med hög lönsamhet, bra historik och sunda värderingar som vill gå med i gruppen. Vi har en bra pipeline, säger Robin Boheman.

Reijo Mustonen, expert branschekonomi på Installatörsföretagen, har en klar bild av när förvärvsvågen i installationsbranschen tog fart.

– Det började när riskkapitalisterna kom in i branschen. Oftast handlar det om att skaffa sig multidisciplinär kompetens i de större koncernerna. De vill ha ett helhetserbjudande och kunna erbjuda kunderna en enda leverantör av alla installationssorter.
En drivkraft för de stora bolagen är att konsolidera branschen, att köpa mindre och medelstora företag, och därigenom ta marknadsandelar.

– Det kan ske genom att få rikstäckande årsavtal med större beställare och då måste bolagen finnas på så många orter som möjligt, säger Reijo Mustonen.
Storleken gör också företagen mer attraktiva som arbetsgivare i och med att deras varumärken blir kända.

Riskkapitalisternas intåg skedde för drygt 20 år sedan, i skarven mellan 1990- och 2000-talet. Riskkapitalbolaget Procuritas ledde 1999 ett konsortium med bland andra Peab och Latour, som köpte ut BPA från börsen. Året därpå fusionerades BPA med Telenors dotterbolag Bravida och en ny installationsjätte föddes.

2002 köpte riskkapitalbolaget Segulah majoriteten i NVS, nuvarande Assemblin VS. Fyra år senare köpte Segulah även Närkes Elektriska AB, Nea, numera Assemblin El.

Reijo Mustonen var då vd för Neas dotterbolag Stockholms Läns Elektriska.

– På den tiden fanns det ett mervärde i installationsbolagen som riskkapitalisterna utnyttjade. Nea ägde alla fastigheter och hade mycket pengar i kassan, förklarar han.

Segulah lånade pengar genom så kallad säljarrevers, men även från banken. Lånesumman amorterades därefter ner med hjälp av den årliga avkastningen från verksamheten samt genom försäljning av fastigheterna.

– Sedan såldes Nea till ungefär samma pris som det köptes för. Det gav en väldigt bra avkastning för Segulah, säger Reijo Mustonen.

Riskkapitalbolagen äger vanligtvis de förvärvade företagen 3–7 år. Sedan börsnoteras de eller säljs vidare till andra företag.

I nutid har de börsnoterade bolagen Bravida och Instalco tillväxtkrav från ägarna som driver på uppköpen av andra företag, påpekar Reijo Mustonen.

– Börsföretag ska både växa och tjäna pengar.

Kristian Grönskog på Tofta Plåt & Ventilation utbildade sig till byggnadsingenjör, men hade oturen att bli klar 1995, ett år då byggbranschen var inne i en djup lågkonjunktur och det var mycket svårt att få jobb.

– Det kunde vara 300 sökande till en plats på NCC, minns han.

I januari 1997 fick Kristian ett telefonsamtal från Fyrkantens Ventilation i Lidköping.

– De hade hittat mig via Arbetsförmedlingen. Kvinnan som gjorde deras CAD-ritningar skulle vara mammaledig och de undrade om jag kunde hjälpa dem med CAD. Det tyckte jag kunde vara spännande trots att jag i princip inte kunde någonting om ventilation då. Jag hade bara med mig två poäng ventilationsteknik från utbildningen.

Jobbet funkade bra för Kristian och efterhand övergick det till att handla mer om kalkylering än ritande. Sedan fick han också börja projektera mindre projekt.

– Så småningom projekterade och körde jag själv projekt med egna montörer. Man kan säga att jag drev ett litet företag i företaget.

Då hörde Kristians pappa Dan av sig och undrade hur de skulle göra med familjeföretaget Tofta Plåt som han drev.

– Jag kunde för lite om plåtslageri och hade heller inget intresse av att jobba med det. Jag tyckte att ventilation var spännande och roligt.

Kompromissen för att Kristian skulle ta över halva företaget var att han fick fortsätta jobba med ventilation. Så skedde i maj 2003 och företagsnamnet ändrades till Tofta Plåt & Ventilation.

Inledningsvis körde Kristian ventilationsjobben helt själv. Efterhand växte verksamheten och montörer hyrdes in.

2007 hade omsättningen ökat till tio miljoner kronor och då anställdes de första fyra ventilationsmontörerna. Därefter ökade omsättningen 10–20 procent varje år.

– Redan 2010 var en av de stora aktörerna på mig och ville köpa bolaget. Men jag fick ett jättedåligt bud så det var inte intressant.

2013 avvecklades plåtslageridelen och åren därpå kom nya uppköpspropåer från flera installationsjättar.

Samtidigt blev Kristian kontaktad av elentreprenören och fastighetsägaren Thomas Carlsson i Grästorp som han känt i flera år.

– Vi pratade redan 2011 om att vi skulle starta något man skulle kunna kalla ett mini-Instalco i Skaraborg. Thomas tanke var att samordna några företag under ett paraply och vi spånade lite idéer kring det, berättar Kristian.

Thomas Carlsson var också del­ägare i Uppsalaföretaget P o B:s Elektriska som var ett av de fem ursprungsbolagen i Instalco när koncernen startades våren 2014.

– Han berättade att Instalco var ungefär det som vi pratat om 2011 och jag tyckte det lät intressant. Thomas ordnade ett möte hos oss med Instalcos vd Per Sjöstrand och Robin Boheman. Det klickade väldigt bra mellan oss, både personkemin och våra idéer om hur företag ska drivas.

– Sedan gick det fort. När de gav mig ett bud tog jag i hand direkt utan någon betänketid. Det kändes spännande att vara med från början och bygga upp någonting nytt, en chans som jag inte skulle få igen.

Hösten 2014 blev Tofta Plåt & Ventilation det åttonde Instalcobolaget.

Håkan Bergqvist är en branschräv med erfarenhet av många stora företagsförsäljningar under 2000-talet. Han var exempelvis vd för NVS när det 2006 bytte riskkapitalägare, från Segulah till Triton, och 2008 när bolaget köptes av holländska Imtech.

Nu börjar han alltmer leva pensionärsliv och tillbringar också en del av sin tid i huset i Frankrike. Fortfarande har han en del styrelse- och rådgivaruppdrag, men också ett stort engagemang i Sandbäckens där han är styrelseordförande och delägare. Sandbäckens huvudägare sedan 2016 är Segulah.

En av likheterna mellan Sandbäckens och Instalco är att dotterbolagen har stor frihet i sin utveckling.

– Unikt för Sandbäckens är att vi låter de tidigare ägarna vara kvar som delägare. Vi ger dem mandatet att vara med och fortsätta utveckla verksamheten på de sätt som gynnar medarbetarna, marknaden och bolaget bäst. Mycket av utvecklingsarbetet ska de sköta själva och det ger ett starkare engagemang, säger Håkan Bergqvist.

Koncernbolaget bidrar med kompletterande stödfunktioner inom ekonomi, affärsutveckling, inköp, kommunikation, HR och IT.

– Att bolagen har tillgång till stöd i sin dagliga verksamhet utifrån sina respektive behov har jag sett ger det bästa utfallet. Inte att man skickar ut bolagsövergripande instruktioner och order från ett huvudkontor. Det brukar inte funka utifrån mina tidigare erfarenheter, säger Håkan Bergqvist.

Omsättningen i Sandbäckenskoncernen har på kort tid nästan fördubblats till över 1,3 miljarder kronor och i dag finns dotterbolag på 24 orter. Fokus för fortsatta förvärv och nya etableringar är marknader med tillväxt, exempelvis universitetsstäder.

– Framför allt i södra halvan av Sverige, men också i norr där till exempel städer som Umeå är intressanta för oss. Först och främst fokuserar vi inom våra nuvarande teknikområden, VS och sprinkler. När tiden är mogen kompletterar vi med multidisciplinära förvärv på orter där vi etablerat en bra plattform inom vår kärnverksamhet, säger Håkan Bergqvist.

Förvärvskandidaterna ska ha en stark ställning på den lokala marknaden.

– När vi gör förvärv är också den potentiella tillväxten i närområdet viktig. Att uppköpet ska kunna ge ringar på vattnet är en väsentlig framgångsfaktor, framhåller Håkan Bergqvist.

– Vi har tentaklerna ute och vi får se vilka bolag som vi får möjlighet att förvärva. Men jag är också en stor anhängare av organisk tillväxt.

Håkan Bergqvist ser flera förklaringar till att installationsbranschen lockar riskkapitalbolag.

– En är att det tekniska innehållet och värdet kontinuerligt ökar i bygginvesteringen. Dessutom kräver inte branschen så stora investeringar i exempelvis maskinutrustningar. Det blir en enklare och tydligare investeringsanalys. Sedan är ju den här branschen trots allt relativt okänslig i konjunkturcyklerna. Det finns och kommer att finnas ett kontinuerligt behov av tjänsterna och produkterna.

Konsolideringen av branschen är ett sätt att bygga värde på som attraherar riskkapitalbolagen och den kommer att fortsätta, konstaterar Håkan Bergqvist. Riskkapitalisterna kan vid uppköpen utnyttja sina finansiella muskler på ett bra sätt. Hans bedömning är att förvärvstakten inom branschen inte ökat, totalt sett, på senare år.

– Möjligen känner de börsnoterade bolagen som Bravida och Instalco ett större ägarkrav på att växa och utveckla avkastningen för aktieägarna, säger Håkan Bergqvist.
Det kan förklara börsbolagens många förvärv.

Bravidas mål är att öka omsättningen med mer än tio procent per år, varav fem procent organiskt och fem till sju procent genom förvärv. Under 2017 ökade omsättningen genom förvärv med tio och organiskt med sex procent.

Störst av de fyra förvärven förra året var norska Oras som gjorde Bravida marknadsledande i Norge inom VS och ventilation. Enda svenska företagsköpet var Pounus Rör i Kiruna.

Ägaren Ingemar Pounu är i dag filial­chef för VS på Bravida i Kiruna och ång-rar inte försäljningen av sitt företag. Övergången blev oväntat smidig.

– Överlag har det gått jättebra och jag är nöjd. I vissa avseenden är jag förstås mer styrd än tidigare men till största delen är det positivt. Så borde jag också ha tänkt i min egen lilla firma.

Att vara en del av Bravida ger ett professionellt stöd och hjälp inom många områden.

– Exempelvis är arbetet inom arbetsmiljö och säkerhet mer utvecklat med appar där man rapporterar in tillbud, olycksfall och risker. I det stora hela jobbar vi på samma sätt som tidigare mot kunderna. Det är bara pappersmässigt och administrativt som det är annorlunda, men till det bättre. Och jag känner inte samma press som tidigare.

Läs mer: Därför säljer uppstickaren sitt företag till Bravida

Samarbetet med andra teknikdiscipliner inom Bravida fungerar bra, tycker Ingemar Pounu.

– Vi inom el, VS och ventilation samt alla tjänstemän fikar tillsammans. Vi drar in jobb åt varandra och det känns grymt att kunna leverera en helhetslösning till kunden. De behöver inte ringa runt till halva stan och det blir bara en faktura.

En sak har Ingemar Pounu tagit med sig från sitt eget företag.

– Alla ska ha kul på jobbet. Det är väldigt viktigt. Vi jobbar väldigt hårt, men samtidigt måste vi släppa verktygen ibland och fiska eller göra något annat roligt. Trivs du på jobbet kommer resultatet också. Det gäller oavsett om du är montör eller chef.

En effekt av av försäljningen är fler Stockholmsresor.

– Bland annat är det ledarskapsutbildningar och det ser jag som något väldigt positivt. Bravida satsar verkligen på sina anställda.

Tomas Orell är en annan entreprenör som sålt till Bravida. 2014 sålde han ventilationsbolaget Niwentec i Östersund.

– Bravida är inte toppstyrt, men samtidigt är det ordning och reda i verksamheten. Det finns väldigt bra och välutvecklade stödfunktioner för HR, affärsutveckling, kommunikation, utbildning och inköp. Om du använder dig av de systemen gör du mycket mer på kortare tid än när du driver eget.

En förändring efter att Bravida tog över var en tydlig och strikt ansvarsfördelning.

– Under Niwentectiden kunde min vice vd ta samma beslut som jag och det funkade bra för oss. I Bravida kan inte två personer driva en verksamhet tillsammans. Det tyckte jag var en liten försämring jämfört med tidigare, säger Tomas Orell.

– Resultatmässigt är det också väldigt styrt avdelningsvis och då kan det ibland bli ett krig internt när olika avdelningar gör jobb tillsammans. För bolaget som helhet är det ett plus, men det är ett litet minus för dem som driver verksamheten på avdelningarna.

En del av uppgörelsen vid försäljningen var att Tomas Orell skulle fortsätta som chef för verksamheten. Normalt sett brukar det innebära avdelningschef, men han blev i stället regionchef.

– Det var ingenting som jag var sugen på då. Jag gick från personalansvar för 100 anställda till ungefär 450. Det låg på min lott att utbilda alla dem i någonting som jag inte själv hunnit lära mig ännu. Det blev för mycket på en gång.

Tomas Orell lämnade Bravida efter ett år och kalkylerar nu ventilation genom det egna konsultbolaget Orell Projekt.

– Jag hade drivit Niwentec väldigt hårt och när jag väl sålt bolaget ville jag göra något annat. Det hade ingenting att göra med Bravidas organisation. Det är till och med så att jag i dag ibland ångrar att jag slutade. Det skulle ha varit kul att jobba kvar.

I januari 2010 säger tre filialchefer på YIT, nuvarande Caverion, i Umeå upp sig samtidigt. Tre månader senare bildar de tillsammans med en tidigare regionchef på Siemens det nya företaget Umia.

– Nu ska vi dammsuga marknaden på kompetent personal, deklarerar en av grundarna, Hans Sjölander, provokativt i VVS-Forum, som är först med att berätta om det nya bolaget.
Umia har kompetens inom VS, ventilation, el, styr och regler samt energi. Verksamhetsområdet är inledningsvis Umeå och övriga delar av Västerbotten.

Åtta år senare omsätter Umia cirka en miljard kronor med 500 anställda.

Lokalägda dotterbolag finns även i Luleå, Skellefteå, Umeå, Uppsala, Stockholm, Malmö och Trelleborg. Samtidigt har verksamheten breddats med sprinkler-, säkerhets- och teknikkonsultbolag. Sedan 2015 äger investeringsfonden Alder 49 procent av Umia.

För Umia är fundamentet det multidisciplinära erbjudandet med en gemensam ekonomisk enhet och inga teknikdelade ekonomier. Utgångspunkten är inte att varje teknikdel ska visa så bra resultat som möjligt utan att helheten ska göra det.

Umia har inte gjort några förvärv utan startat nya verksamheter och rekryterat personal inom samtliga teknikområden till dessa.

Umiagrundarnas tidigare arbetsgivare YIT/Caverion har haft sjunkande omsättning i Sverige de senaste åren och inga förvärv har gjorts här.

Den tredje installationsjätten, Assem­blin, gjorde ett stort svenskt förvärv 2016 genom köpet av Skanska Installation (SKI) med drygt 800 anställda och omkring 1,5 miljarder kronor i omsättning. Förra året köpte Tritonägda Assemblin tre mindre svenska bolag och i april förvärvades västsvenska Svenssons Rörinstallation.

– SKI var ett ovanligt stort förvärv som kompletterade oss geografiskt bra på olika ställen, exempelvis i Stockholm och södra Sverige. Framför allt inom elinstallation, som stod för cirka 60 procent av verksamheten, kommenterar Lennart Petersson, som var tf koncernchef fram till maj och numera är vice vd för Assemblin.

Fokus är nu kompletteringsförvärv för att bli så multidisciplinära som möjligt lokalt och kunna erbjuda helhetstjänster. Det kan också handla om företagsköp för att förstärka entreprenad- eller service­verksamheten inom någon teknikdisciplin på en ort.

– Vi har inga ägarkrav på oss att växa mer än marknaden. Det är viktigare för oss att genom förvärven få rätt innehåll än en större volym, säger Lennart Petersson.

En ny, växande VVS-installations­aktör är byggkoncernen Erlandsson med basen i Kungsbacka. I Stockholm finns den nystartade VS-koncernen Nytorp Energy Group med Nytorps Rör och Opal VVS, tidigare Eliassons Rör, som ägs av fristående Erlandsson Properties. Nytorp Energy Group siktar på att omsätta 200 miljoner kronor i år och för att nå det krävs fler förvärv. Planer finns på att köpa framtida dotterbolag över hela landet.

Erlandsson Holding köpte i slutet av förra året Kalmar VVS- & Elmontage som är en av de största medlemmarna i Bad & Värme-kedjan.

Under förra året startade Erlandsson Holding även den västsvenska Brionkoncernen med verksamhet inom VS, ventilaton, VVS-projektering och fastighetsservice. Nyligen tillträdde Bravidas tidigare regionchef i Göteborg Anders Bådholm som koncernchef för Brion. Planer finns på att växa både organiskt och genom förvärv, förklarade Erlandsson Holdings vd Tomas Erlandsson.

– Med Anders vid rodret tar vi ytterligare några steg framåt. Organisk tillväxt via delägarskap och hårt arbete, blandat med en sund inställning till förvärv tror jag är nyckeln till framgång här, sa Tomas Erlandsson om rekryteringen i en sällsynt kommentar om installationssatsningen.

Kristian Grönskog berättar entu­siastiskt om det nya interna projektet för Tofta Plåt & Ventilation.

– Vi ska digitalisera företaget under 2018 och ta bort alla papper i vår projektprocess, istället ska vi använda oss av paddor.

Startskottet för digitaliseringsprojektet var en krånglande skivare.

– Jag började fundera på om vi verkligen behövde skriva ut så mycket papper. Nu ska all dokumentation och alla ritningar bli digitala. Vi började vid årsskiftet och driver den här utvecklingsprocessen tillsammans på företaget.

En lokal IT-leverantör har handlats upp för det nya systemet som bygger på Office 365.

Slår projektet väl ut kan fler Instalcobolag göra samma sak och därmed bli ett nytt exempel på kunskapsöverföring inom koncernen.

– Alla är jättenyfikna. Det här kommer bli sjukt spännande. Nu tar vi en frukostmacka, tycker jag. Vill du ha ägg på? undrar Kristian Grönskog och beger sig hastigt ut i köket där kollegerna redan har hunnit samlas för en stunds samvaro.

Fakta/Tofta Plåt & Ventilation

> Utför projektering, installation och service inom ventilation. Förtillverkning, isolering och injustering görs av egna medarbetare.
> Har 17 anställda och beräknas i år omsätta minst 40 miljoner kronor.
> Ägs av Instalco sedan hösten 2014.
> Har säte i Lidköping.

De största VVS-installatörerna i Sverige (Omsättning i Mkr)

Bravida 9 847
Assemblin 6 821
Caverion Sverige 4 757
Instalco 2 418
Gunnar Karlsen Sverige 1 228
Sandbäckens 927 
Elajo 856
Torpheimergruppen 674
Climat 80-koncernen 606 (2016/2017)
Umia 555 (2016/2017)
Radiator VVS 491
Fotnot. Omsättningssiffrorna gäller Sverige och för 2017 om inget annat anges. Företagen bedriver verksamhet i Sverige inom VS och/eller ventilation.

Riskkapitalister i installationsbranschen

1999–2006 Procuritas – Bravida
2002–2006 Segulah/Priveq – NVS
2006–2010 Segulah – Nea
2006–2008 Triton – NVS
2006–2012 Triton – Bravida
2007–2011 Priveq – Sydtotal
2012–2017 Bain Capital – Bravida
2013–2016 Evolver – Björnbergs
2013– Priveq – Scanmast
2014–2018 FSN Capital – Instalco
2015– Triton – Assemblin
2016– Segulah – Sandbäckens