Konkursen drabbade mellanchef hårt

Magnus var projektledare för VS i ett snabbväxande företag. Efterhand upptäckte han att vd:n tappat den ekonomiska kontrollen för bolaget. Rollen som mellanchef blev svår för Magnus och efter konkursen raserades hans tillvaro.

Som mellanchef saknade Magnus någonstans att vända sig för att få stöd och råd när det började gå åt fel håll för företaget.

– Jag hade behövt någon som stod utanför och inte berördes att bolla frågor med. Om hur jag skulle bete mig både juridiskt och moraliskt. Ofta blir personliga kontakter förstörda vid en konkurs, säger Magnus.

– Jag saknade det stödet och hade ingenstans att vända mig. Jag hamnade i ett mellanskikt där jag inte fick någon hjälp.

Så gick Anders vidare efter konkurserna

Magnus arbetade som projektledare på ett VS-företag i en medelstor stad i södra Sverige. En dag blev han uppringd av Johan, ägare och vd för ett byggföretag som var verksamt i samma geografiska område.

– Företaget skulle starta en röravdelning och Johan frågade om jag ville börja där som projektledare. Jag kände inte till honom sedan tidigare, berättar Magnus som ändå valde att tacka ja till erbjudandet.

– Jag började där. Vi hade några små och fina projekt. Det var enklare renoveringar, mycket badrum.

Johan ville sedan expandera verksamheten och frågade Magnus om han kände några snickare.

– Jag kontaktade två snickare som båda ville börja hos oss så vi startade en helt ny entreprenadavdelning. Vi började bygga villor och göra större renoveringar.

Halländsk installatör gick inte att rädda

När vi blivit 20 började vi anställda märka att allt inte stod rätt till.

När Magnus anställdes hade bolaget tolv anställda men verksamheten växte nu snabbt.

– När vi blivit 20 började vi anställda märka att allt inte stod rätt till. Vi fick inte material levererat på grund av att Johan inte betalat leverantörerna i tid. Vi sa till honom att vi behövde bromsa. Det kändes som att han inte hade koll på pengarna, berättar Magnus.

– På något sätt lyckades Johan få in nytt kapital i företaget. Det redde ut sig och blev lugnare. Då körde vi på som vanligt igen och vi frågade Johan om vi kunde ta in nya jobb. ”Jajamän, det finns pengar. Det är inga problem”, svarade han.

Bolaget började då åta sig större bostadsprojekt.

– Kunder var de stora beställarna i staden som jag arbetat för förut med min tidigare arbetsgivare. De hade ett gott förtroende för mig. Jag stod för mitt ord och gjorde det jag skulle göra, förklarar Magnus.

Konkurs för Comfort-medlem i Stockholm

Uppdragen blev allt fler med förutom nybyggnadsprojekt och större renoveringar som tidigare även badrumsrenoveringar och villabyggen. Efterhand hade företaget nästan 60 anställda.

– Men då började skeppet att sjunka. Vi sa till Johan igen att nu måste han bromsa, men han ville att det skulle fortsätta som tidigare. Det skulle lösa sig med pengarna.

Snart började byggarna och leverantörerna att höra av sig till Magnus.

Jag började själv ta på mig blåkläderna för att försöka rädda upp situationen. 

– De undrade varför vi inte kom, varför vi inte producerade och gjorde som vi blivit tillsagda att göra. De gick på mig eftersom det var mig de kände och inte Johan, säger Magnus.

– Då började jag själv gå in i den berömda väggen. Jag tog med mig jobbet hem och kunde inte sova på nätterna. Jag började själv ta på mig blåkläderna för att försöka rädda upp situationen. Vi hade inte manskap så att det räckte för att täcka upp för jobben som vi åtagit oss. Ändå hade vi varnat Johan för detta. 

Fallet för företaget gick därefter allt snabbare.

– Ungefär samtidigt gick första killen hem på dagen. Han jobbade på byggavdelningen. Han sa: ”Jag skiter i det här. Johan fixar inte att lösa det”, berättar Magnus.

– Cirka två månader senare var min inställning densamma och det gällde även min kollega som fått ta över på bygg. Det gick inte längre. Vi kunde inte sätta våra namn och kontakter på spel för att rädda Johan.

Strulande robotlinje blev prefabtillverkares fall

Finansiärer som också ingick i styrelsen lämnade bolaget.

– En av dem var en ganska högt uppsatt politiker som inte ville att hans namn skulle förekomma i de här sammanhangen. Han sa till Johan att lösa problemen själv och att han inte kunde satsa mer pengar på företaget, säger Magnus.

– Det fortsatte att ”gå käpprakt åt skogen” och en vacker dag lämnade även jag in väskan. Samtidigt slutade en rörkille och en på bygg. Tre veckor senare lämnade även elektrikerna. Sedan föll det bara fortare och fortare.

Det handlade om ren inkompetens från hans sida. Han blev fartblind.

Johan kunde inte längre betala räkningarna.

– Företaget fick inte material till byggena och kunde till slut inte bedriva någon verksamhet. Johan kunde inte driva verksamheten vidare utan företaget gick i konkurs knappt ett halvår efter att jag hade slutat, berättar Magnus.

– Johan mörkade hela tiden om hur det stod till. Vi skulle bara ta nya arbeten men till slut gjorde vi inte det utan tackade nej bakom hans rygg. Han fick aldrig klart jobben så att han kunde få ut slutfakturorna utan de släpade efter.

– Det handlade om ren inkompetens från hans sida. Han blev fartblind. Verksamheten växte för snabbt och Johan hade ingen koll.

Bygg toppar konkursstatistik

Magnus känner i dag dåligt samvete för de anställda som han lockade till bolaget.

– Det var folk som började där på min rekommendation och jag skäms för att jag lurade dit dem. De hade sålt sina verksamheter och sagt upp sina anställningar. Många av dem var egenföretagare. En del lånade också ut pengar till Johan som de aldrig fick tillbaka. Jag har också dåligt samvete för killarna på golvet som fick ta första smällen mot kunderna, säger han.

– Det är en tung bit och till efterspelet hör även att jag blev mer eller mindre svartlistad på marknaden. Byggarna kände ju inte honom utan mig och det var förtroendet för mig som raserades. Många av byggarna fick hyra in folk själva för att kunna slutföra projekten, samtidigt som de blev kraftigt försenade och fördyrade.

Vi projektledare tyckte att vi blev smutskastade i artikeln.

Efter konkursen intervjuades Johan av lokaltidningen om vad som hänt.

– I intervjun skyllde Johan på sina projektledare som han ansett gått bakom ryggen på honom. De hade bland annat lämnat fel priser, menade han.

Vi projektledare tyckte att vi blev smutskastade i artikeln.Det saknades förutsättningar för att göra riktiga kalkyler, anser Magnus.

– Vi fick aldrig de beräkningsprogram som vi ville ha. De kostar 50 000–60 000 kronor per person och Johan hade inte de pengarna. Vi fick göra så gott vi kunde med handkalkyler.

Magnus kände sig försvarslös inför tidningsuppgifterna och kontaktade tidningen via mejl.

– Jag skrev att de inte fick hänga ut folk på det här sättet. Läsarna måste få båda sidornas version. Vi ville ge vår bild av vad som hänt för att läsarna skulle kunna bilda sig en egen uppfattning om vad som hänt, förklarar han.

– Det var väldigt lätt att identifiera oss projektledare. Efter att artikeln hade pub­licerats ringde folk som jag kände mig och undrade vad som hänt.

Varken reportern eller den ansvarige utgivaren svarade på Magnus mejl.

– En tidigare kollega ringde då upp tidningen. De svarade att de uppfattade Johan som trovärdig så vi fick ingen möjlighet att bemöta hans anklagelser, uppger han.

– Tidningsartikeln gjorde inte saken bättre kan jag säga. Det blev mer bensin på elden och bidrog till att min hemmamarknad blev körd för mig.

Bolaget dränerades – ventilationsbröder pekar ut pappa

Magnus fick inget nytt jobb i hemregionen.

– Jag försökte starta egen verksamhet och fick in några småjobb men jag kände att jag var alldeles för under isen för att klara av det. Det var ingen trevlig period av mitt liv.

Magnus såg inga möjligheter att få en ny anställning på hemmaplan. I stället började han arbeta som projektledare på ett rörföretag i Norge.

– Jag jobbade i Norge i två år. Sedan ett halvår jobbar jag i en svensk kommun men nu på beställarsidan. Jag kände att det inte var någon idé att jag började jobba på entreprenörssidan som projektledare igen för jag kommer aldrig in där. Den marknaden är död för mig, menar Magnus.

– Att jobba på beställarsidan är ingen nackdel med tanke på de erfarenheter som jag har. Jag trivs jättebra med det också.

Det var en bidragande orsak till att mitt äktenskap gick åt fanders också. Det blev en dominoeffekt av alltihop. 

Även privat drabbades Magnus hårt av sina upplevelser i samband med konkursen och hur de påverkade honom.

– Jag blev personlighetsförändrad när det drog igång. Jag gick in i mig själv och sömnproblemen gjorde mig irriterad och grinig. Jag går i terapi i dag och kan fortfarande inte sova om jag inte tar insomningstabletter, berättar han.

– Det var en bidragande orsak till att mitt äktenskap gick åt fanders också. Det blev en dominoeffekt av alltihop. Jag har tre barn och de fick sin vända av att jag blev grinigare.

Än i dag upplever han negativa konsek­venser av det som hände.

– Personer som jag hade väldigt bra kontakt med tidigare hälsar knappt längre. Det har förstört väldigt mycket av det förtroende och de relationer som jag byggt upp genom åren.

Magnus tror dock att det kommer att ändra sig till det bättre.

– Sanningen kommer ikapp. Jag kan dock inte gå tillbaka som montör igen för det håller inte kroppen för. Den är för utsliten, konstaterar han.

– Just nu vill jag inte tillbaka till entreprenörsledet som projektledare för jag känner att jag faller tillbaka i samma mönster igen. Den styrkan finns inte i dag. Den är helt väck. Men kanske om fem, tio år.

Fotnot. Magnus och Johan heter i verkligheten något annat.