VVS-montören och brottaren Johan Eurén berättar om livet efter Rio-OS

Meningen var att Johan Eurén skulle sluta med brottningen efter femteplatsen i Rio-OS förra året, men i morgon fredag gör han tillfällig comeback. 

I en intervju med VVS-Forum berättar han om livet efter OS och jobbet som VVS-montör på heltid.

– Jag vet inte om man kan kalla det comeback egentligen utan jag försöker komma till insikt om att jag har lagt av, säger Johan Eurén till VVS-Forum.

VVS-montören slutade femma i Rio-OS

För en tid sedan blev han uppringd av den pensionerade sportjournalisten Cege Berglund, som jobbade 50 år på Göteborgs-Posten (GP).

– Han ville ha med mig i Pressens lag i matchen mot landslaget i Ystad. Det kände jag kunde vara bra som en formmätare. Men nu har jag sån ångest för det här så det är inte sant.

I morgon klockan 19 ställs Johan Eurén mot landslagets Sebastian Lönnborn som får fördelen av nästan hemmaplan, då han tävlar för Sjöboklubben BK Pan.

– Så vid 20-tiden är jag lagom mör, spår Johan Eurén.

Han har bra matchstatistik mot sin motståndare och kan på rak arm bara komma på en förlust.

– Det är han som varit efter mig under rätt många år. Jag har varit så nervös inför den här matchen men allt annat än vinst är en besvikelse.

VVS-montören Johan Eurén på väg mot Rio-OS

Det är ganska exakt ett år sedan som Johan Eurén slutade satsa på brottningen.

– Jag gick ner ungefär tolv kilo efter det och vägde 106 som minst. Nu har jag gått upp lite grand inför den här matchen genom att dra på kolhydratintaget och väger kanske 112. Jag är inte riktigt i den formen som jag borde vara i eller som jag en gång var. Det är det som är det stora orosmomentet.

”Jag hade tröttnat på att ligga ute på läger och längtade efter ett Svenssonliv, att jobba, tjäna pengar och allt det som alla andra gör. Jag har hållit på med brottning sedan jag var åtta år och är 32 i dag.” 

Johan Eurén

Han bestämde sig för att lägga av med brottningen efter förra årets OS-satsning.

– Jag hade tröttnat på att ligga ute på läger och längtade efter ett Svenssonliv, att jobba, tjäna pengar och allt det som alla andra gör. Jag har hållit på med brottning sedan jag var åtta år och är 32 i dag. Jag har skrapat rent mina knän på all brosk och börjar bli gammal i den här världen.

Han hade dock ett kontrakt inom brottningen att fullfölja i tyska Bundesliga under hösten 2016.

– Sedan ställde jag upp i SM både individuellt och i lag. Jag jobbar dessutom ganska mycket administrativt inom min klubb Örgryte IS (ÖIS) där jag är sportchef för brottningsföreningen så på så vis har jag inte heller lämnat sporten helt.

Johan Eurén gick obesegrad genom SM-tävlingarna i Söderhamn i februari. I finalen i 130-kilosklassen ställdes han mot fredagens motståndare Sebastian Lönnborn och vann med 9–0.

Jobbet inom brottningen som sportchef sker ideellt och till vardags arbetar han heltid som VVS-montör på Canmera Comfort i Göteborg.

– Det handlar mycket om serviceuppdrag, bland annat för Göteborgs stad. Det är kul att jobba med service för det innebär många nya grejer. Det gäller bara att hantera stressen som kan uppstå.

– Det är ganska skönt att ha kommit in i lunken med ett vanligt jobb och jag kommer nog att fortsätta med det.

Han tränar numera brottning två till tre gånger under en normal vecka.

– Men jag är inte med på de tråkiga grejerna längre. Jag är bara med på de passen när det är lite innebandy eller något annat roligt. Den stora skillnaden är att förr tränade jag det jag behövde, det som jag var dålig på. I dag kör jag bara det jag är bra på.

Johan Eurén har skrivit på ett kontrakt med sydtyska klubben Weingarten under hösten som ger lite extrainkomster.

Det handlar om en nystartad brottningsliga som arrangeras parallellt med Bundesliga som han tävlat i tidigare.

Meningen är att han gör sin första match i den tyska ligan den 30 september

– Jag ska väl bara slutföra det kontraktet till november innan jag lägger av helt, säger Johan Eurén men kastar in en brasklapp.

– Det här med idrotten är ju lite grand som en drog så ni kommer säkert se mig starta i någon mindre tävling framöver.