Snårig energipolitik ger mindre klimatnytta

Dagens klimat- och energipolitik är ett lapptäcke av skatter, subventioner och andra styrmedel som gör politiken dyr och ineffektiv. Och med en kostnadseffektiv politik kan större effekter, som utsläppsminskningar nås. Det menar Konjunkturinstitutet, som ser ett behov av att renodla politiken efter principen ”ett mål ett styrmedel”.

Konjunkturinstitutet (KI) lämnar i dag årets miljöekonomiska rapport till regeringen. I den menar KI bland annat att klimatmål bör formuleras i termer av det miljöproblem som ska lösas och inte i termer av de medel som finns för att lösa det. Därför behövs utsläppsmål men inte mål för förnybar energi och energieffektivisering.

KI menar också att onödiga mål leder till onödiga styrmedel som fördyrar politiken. Centralt vid styrmedelsutformning är kostnadseffektivitet och att förstärka marknadens prissignaler, till exempel genom skatter.

Energiskattens många mål komplicerar styrningen, menar KI, och nämner att energiskatten samtidigt ska vara statens inkomstkälla, styra energianvändning och minska trafikens luftföroreningar. Det gör att energiskattens mål inte nås kostnadseffektivt.

Enligt KI är det är oklart vilken energieffektivisering som åstadkoms genom ”Program för energieffektivisering”, energiintensiv industri har redan starka incitament att energieffektivisera.

Elcertifikatsystemet leder till kostnadseffektiv utbyggnad av förnybar el. Ytterligare stöd, genom undantag från beskattning, gör att dyrare förnybar kraft tränger undan billigare kraft och därmed snedvrids konkurrensen i elcertifikatsystemet. Styrningen skulle bli kostnadseffektiv och mer transparent om undantagen togs bort, menar KI.

När det gäller regeringens vision om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 menar KI att den medför betydande samhällsekonomiska kostnader och kommer bli mycket svår att nå.