Risk att klimatmålet 2050 inte nås

Det finns en risk att Sverige inte når klimatmålet till 2050 om nära noll utsläpp. Regeringen saknar en samlad bild av vad olika klimatinsatser kostar och vilka utsläppsminskningar de ger. Den hårda kritiken riktar Riksrevisionen i den nya rapporten ”Klimat för pengarna”.

Riksrevisionen har i elva rapporter mellan 2009 och 2013 granskat statens insatser på klimatområdet.

Den övergripande slutsatsen i Riksrevisionens slutrapport, som publicerades i går, är att det finns en risk att staten inte använder sina styrmedel inom klimat- och energipolitiken så att utsläppen minskar i enlighet med klimatmålen och till rimliga kostnader.

– Sverige har goda förutsättningar att minska utsläppen, men för att nå målen ställs stora krav på styrningen, säger riksrevisor Claes Norgren.

Kostnaderna för att minska utsläppen har hittills varierat kraftigt. Exempelvis är priset i EU:s handelssystem cirka 40 kronor per ton, medan den svenska koldioxidskatten är 1 080 kronor per ton.

Granskningen visar också att det saknas prioriteringar och samordning mellan klimatmålen och andra samhällsmål.
Det leder till en osäkerhet, till exempel när företag ska fatta beslut om investeringar i ny teknik som kan minska utsläppen.

Riksdag, regering, myndigheter, företag och allmänhet saknar samlade och avvägda beslutsunderlag om ungefärliga kostnader för olika åtgärder, vilka utsläppsminskningar de förväntas ge och vilka sidoeffekter som kan uppstå.
En sidoeffekt är att olika delar av näringslivet får betala olika mycket för sina utsläpp och att incitamenten att minska utsläppen därför varierar.

För att skapa förutsättningar för en effektiv styrning rekommenderar Riksrevisionen regeringen att samordna klimatmålen med andra övergripande samhällsmål och göra tydliga, långsiktiga prioriteringar.
Regeringen bör ta fram en ungefärlig bana för hur utsläppen ska minska även efter 2020, menar Riksrevisionen.